Vem ser den barnlöse mannen?

När det handlar om barn och barnafödande brukar kvinnan stå i fokus.

Men vem ser mannen som blir pappa, eller han som inte lyckas bli det?

Och hur mår egentligen den ofrivilligt barnlöse pappan?

Rätt uselt, visar ny svenska forskning.

I en ny avhandling från Sahlgrenska akademin har kvinnor och män som fått varit med om provrörsbefruktning (IVF-behandling) utan att få barn intervjuats. Till dem har det knutits två kontrollgrupper. Dels familjer som fått barn med just IVF-behandling och dels sådana som fått barn och som inte haft fertilitetsproblem.

Studien visar att kvinnorna som inte lyckas få barn med hjälp av IVF bär på en livssorg, medan männen beskriver upplevelsen som att bestiga ett berg.

Många män känner en frustration: Vad beror infertiliteten på? Har det att göra med mig eller min kvinna? Varför är det så mycket fokus på henne? Varför bryr sig ingen om hur jag mår?

– Männens drivkraft är familjebildning och samtidigt värnar de ridderligt om sina närståeende i att ta sitt ansvar för situationen, säger forskaren och barnmorskan Marianne Johansson  i  ett pressmeddelande.

De par som levde utan barn, hade betydligt lägre livskavlitet än för dem där IVF-behandlingen hade lyckats.

– De upplevde fortfarande infertiliteten som central i livet och framför allt att livskvaliteten hos män utan barn påverkas i högre utsträckning negativt än vad som tidigare rapporterats i studier kring ofrivillig barnlöshet.

Därför menar Marianne Johannson att det är viktigt att sjukvården tar sig tid med stödjande samtal efter avslutad behandling, där fokus ligger på parets – alltså både mannens och kvinnans – reaktioner och tankar kring infertilitet och framtid.

Jag skrev häromdagen att män är blödiga under ytan. Och detta kan var ytterligare ett tecken på det. Det är verkligen lätt för män att känna sig utanför när det gäller graviditet och barnafödande … det är min erfarenhet att de står vid sidan av också när det faktiskt fungerar. Och hur är det då när det inte fungerar och allt fokus är på kvinnan.

Kanske är det så att blivande pappor, eller ofrivilligt barnlösa män, också behöver mer uppmärksamhet. Det känns viktigt att ge dem det.