charlottecronquist

Mod.

Har du mod att stå upp för dig själv? Om du är en fegis kan du få hjälp genom att läsa Maria Gerlofsons bok ”Mod – stå upp för dig själv”...


Har du mod att stå upp för dig själv?
Om du är en fegis kan du få hjälp genom att läsa Maria Gerlofsons bok ”Mod – stå upp för dig själv” som finns i en internetbokhandel nära dig.

 Bilden lånad från Maria Gerlofsons hemsida.

Först av allt ska jag säga att jag inte har läst Maria Gerlofsons bok. Däremot har jag både träffat henne och skrivit i hennes tidning PS. Och jag vet att hon (numera) ÄR en modig person. Häromdagen pratade hon i DN om sin debutbok och jag läste artikeln med intresse och utifrån den drar jag slutsatsen att Marias bok är mer än läsvärd (inte för inte har hon både skrivit om personlig utveckling och varit chefredaktör för PS i många år…)
I DN-artikeln berättar Maria bland annat om vad som händer när ett barn anpassar sig, för att få vara en del av gänget. När jag läste det så kom smärtsamma minnen upp till ytan hos mig (och det känns som att Maria och jag har haft upplevelser som tangerar varandras).
Jag gick i femte klass. Av en massa skäl hade jag låg status i klassen (det är en annan historia). Men jag var inte lägst ner på stegen, det var Åsa, som talade norrländska och hade glasögon. Jag var livrädd att hamna längst ner på statusstegen, för det skulle innebära regelrätt mobbning, så jag deltog åtminstone passivt i att vara taskig mot Åsa. Jag var visserligen bland de få som lekte med henne efter skolan, men jag vågade inte göra det för ofta, för att inte riskera att hamna i onåd.
Ändå hamnade jag ur askan i elden. Jag stod varken upp för mig själv eller för Åsa. Jag var oerhört medveten om hur statusstegen såg ut. I mitt fall hjälpte det inte med att jag anpassade mig. Något senare var det jag som hade tagit Åsas plats.
Maria berättar i DN att hon i boken vill visa hur lätt det är att ”bara byta lag för att smälta in och vara som alla andra”.
– Den som känner sig stark inombords behöver inte vara elak och trycka ned andra för att må bra själv. Även om man kanske hör en inre röst som säger att man gör fel, så kan man stänga av den genom att bli ännu värre, för att man så gärna vill höra till, säger Maria Gerlofson till DN.
Själv hittade jag så småningom en väg ut ur mobbningshelvetet. Jag hade nämligen en sak som mina klasskompisar saknade: Modet att säga ifrån. Jag vet inte var jag har fått det ifrån, men genom att bli den som förde klassens talan i rättvisefrågor, så blev jag plötsligt accepterad, som genom ett trollslag.
Men under den period på ett par år som jag var mobbade låtsades jag knappt om det. Jag fick inte leka med de andra, ens på rasterna, och jag har en dagbok där ingenting av det märks. Kanske det var så att jag var rädd att någon skulle läsa den? Hur som helst vågade jag inte visa för någon, och särskilt inte för mina föräldrar, hur jag kände mig och hur jobbigt det var. Jag vill inte lägga den bördan på någon annan. Hellre tiga och lida.
Eller som Maria Gerlofson uttrycker det till DN:
– Det var känslor som jag inte tillät mig att ha. Jag gjorde som många andra barn gör i den situationen, tolkade in vad jag trodde andra tyckte om hur jag skulle vara.
Men vad ska den som fortfarande anpassar sig göra? Jag antar att Maria Gerlofson ger massor av tips i boken.
Men jag förstår av artikeln att grunden är att hitta tillbaka till sig själv och sin självkänsla, något som inte är gjort i en handvändning. Själv har jag rest inåt i mer än tio år nu. Jag är mer trygg i mig själv än någonsin tidigare, men det händer fortfarande att jag inte riktigt orkar stå upp för mig själv. Och då är det okej. Jag strävar inte efter att bli superwoman, det räcker med att vara en okej Charlotte.


Related

mod 566272699655154583

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Läste artikeln i DN och nu skall jag köpa den där boken. Åsa

    SvaraRadera
  2. Den är nog riktigt bra! (Fast du får vänta någon dag, innan den finns i bokhandeln)./C

    SvaraRadera
  3. Tack Charlotte! Vad fint du skrivit om mig och boken och särskilt om dig själv! Boken kommer den 16 augusti. Nu på måndag! Allt gott!

    SvaraRadera
  4. Hej hej!

    Det är så väldigt mycket som kommer 'utifrån' i vår strävan att bli bättre, godare, modigare människor.
    Jag upplever nog allt oftare att de som är med på t.ex. kurser i personlig utveckling är de som utvecklas minst. Någon 'utifrån' talar om (jodå) hur det ÄR och hur det BORDE vara. Och alla håller med (jodå). Men insikten kommer just inifrån, inte utifrån. Stimulansen kan förstås komma utifrån.

    När jag var yngre läste jag allt om personlig utveckling. Nu utvecklas jag verkligen utifrån vad jag menar med utveckling - jag är modig! Dessutom stoisk, går att kombinera med mod faktiskt.
    Utvecklingen började nog först då jag sa' STOPP till stimulans utifrån - och började tänka själv. Då först kom insikterna.

    Ha det fint!
    // Yvonne

    SvaraRadera
  5. Tack Charlotte! Vad fint du skrivit om mig och boken och särskilt om dig själv! Boken kommer den 16 augusti. Nu på måndag! Allt gott!

    SvaraRadera
  6. Läste artikeln i DN och nu skall jag köpa den där boken. Åsa

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item