Rädd för kärlek 1: Rädslan för kritik.

Vad skulle mamma säga? Eller släkten?

Har du varit med om att vara andra till lags, för att du är rädd för att du annars ska få kritik?

Har du varit om att dölja vad du längtar efter eller det som verkligen är du, för att du är rädd för vad andra ska säga om du gör det?

Det har jag.

Den första rädslan handlar om rädslan för kritik, en rädsla som kan hindra dig från att vara dig själv och att få en bra relation. Hur roligt är det i längden att vara kär i någon som låtsas vara någon annan?  

Hur reagerar du när du får kritik? Blir du arg, ledsen, förtvivlad, går till attack, accepterar, känner tacksamhet eller något annat? Eller känns det som att du skulle vilja sjunka genom jorden och bara försvinna?

När jag var ung hade jag oerhört svårt att ta kritik. Jag tog det mesta personligt. När någon kritiserade en text jag skrivit, kände jag mig döende. Det kändes som att det var jag och inte texten som kritiserades.

Det är bra att kunna skilja på sak och person. Alltså att du ser att när någon kritiserar något du gjort, behöver du inte ta det personligt.

Det är också bra om du kan ta personlig kritik. Andra kan tycka saker om dig och du behöver inte ta illa upp av det. Det kan finnas människor som inte gillar dig eller allt du gör. Det kanske till och med är bra att inte vara älskad av alla? Om du försöker vara alla till lags, blir du till slut suddig i kanterna. Du blir som ett rö för vinden. Folk kanske blir smickrade till en början om du håller med dem om allt de gör eller säger, men till slut blir det jobbigt. 

Det är viktigt att se att kritik eller ogillande kan ingå också i nära relationer och att du inte dör av det.

Rädslan för kritik kan till exempel leda till att om du gillar något, tänder på något som ligger utanför huvudfåran, till exempel om du gillar någon av samma kön, om du är man och vill bära kvinnokläder, om du gillar piskor och läder, om du tänder på någon som är mycket yngre eller äldre om du, om du längtar efter trekanter, eller vad det nu kan vara.

Du kanske är rädd för vad familjen eller "dom andra" ska säga om du väljer en partner från en annan kultur eller med en annan hudfärg.

Rädslan för att bli stämplad som annorlunda, att bli stigmatiserad har hindrat många från att vara sig själva och leva ut sin längtan. 

Vad ska mamma säga?

Vad ska släkten säga? 

Vad ska kompisarna säga?

Vad ska chefen säga?

Men du kan också gå och vara rädd för saker som kanske är mindre uppenbara. Du kanske skäms över att din partner din partner är tjock eller att hon eller han ska säga något som kan upplevas som pinsamt och att detta så att säga smittar på dig, och att du döms för hur din partner är eller gör.

Om jag fortfarande hade varit livrädd för kritik hade jag varken skrivit Ingen skam i kroppen, utbildat mig till sexsibilitycoach, friat till Alexander efter 2 månaders relation eller ha den här bloggen.  En av de saker jag har insett är att det faktiskt är upp till mig att välja hur jag ska hantera kritiken. Och då blir rädslan givetvis mindre.

Mycket av den här rädslan är omedveten.

Titta närmare på om du har några sådana här rädslor. 

I vilka situationer kan det hindra dig? 

Vad skulle kunna vara ett första steg för dig för att hantera de rädslorna? 

Vad skulle hända om du gjorde något trots att du riskerar att andra inte kommer att gilla det?

Självklart coachar vi, Alexander eller jag, dig kring din rädsla för kärlek.

Det här inlägget är inspirerat av den amerikanske läkaren och forskaren Srini Pillay som har skrivit boken: Life Unlocked: 7 revolutionary Lessons to Overcome Fear.