Rädd för kärlek 6: Rädslan att bli påkommen (med något du skäms över).
Dröm du skäms över? De allra flesta skäms över något hos dem själva. Och skam kring sexualitet kan kännas extra jobbig. Kanske du dölj...
https://lustochliv.blogspot.com/2010/10/radd-for-karlek-6-radslan-att-bli.html
 |
| Dröm du skäms över? |
De allra flesta skäms över något hos dem själva.
Och skam kring sexualitet kan kännas extra jobbig.
Kanske du döljer en fantasi eller sexuell längtan du har, kanske skäms du över din kropp eller något annat som gör att du är rädd för att vara nära en partner.
För att du ska kunna komma riktigt nära en annan person behvöer du våga vara sårbar. Och med det menar jag: Att du visar vem du är, utan masker. Att du inte försöker låtsas vara någon annan, eller den du tror att din partner skulle gilla. Du behöver vara där, med allt som sker dig, med alla dina känslor. För att få en bra relation behöver du vara där, med honom eller henne.
Det här kan verka lätt eller svårt, beroende på vad du bär med dig i ditt bagage. Min erfarenhet är dock att många har svårt att visa sin sårbarhet, att visa vilka de verkligen är, att de döljer delar av sig själva, antingen för att de skäms för något eller för att de är rädda att bli avvisade av partnern.
Men är det bättre att ha en relation med någon där du spelar en roll, än där du är dig själv? Vad skulle det föra med sig i längden? Vad händer om du ljuger, låtsas och döljer? Inte tror jag att det är bra i längden.
Många av de saker vi skäms för är saker vi har förstorat upp. Det är lätt att tro att en partner skulle ogilla saker hos oss själva som vi själva skäms över. Men ofta är det inte så farligt. Och tar man fram de här sakerna till ytan, så finns ju en möjlighet att tala om det och kanske också att skammen kan lösas upp så småningom.
Jag tror också att ju mer du döljer, desto större är risken för bristande tillit mellan dig och din partner. Det brukar kännas, åtminstone så småningom, om en av er har ett hemligt rum som han eller hon försöker dölja. Om du dessutom blir påkommen med att vara i det hemliga rummet och förnekar det, kan det skapa en hel del elände.
Säg att du gillar att titta på pornografiska bilder och gör det i smyg, eller att du har en dröm om trekanter, eller att du skulle vilja pröva BDSM, eller att du är man och verkligen gillar att kläd dig i kvinnokläder… och att du smygittar på bilderna, att du i hemlighet går ut i kvinnokläder, att du söker kontakt på nätet efter tänkbara personer attt ha trekant med… och inte säger något till din partner. Vad skulle partnern säga om hon eller han fann ett batteri med piskor hemma om du inte berättat något om det tidigare?
Det behöver naturligtvis inte handla om er sexualitet. Du kan skämmas över allt möjligt och försöka dölja det för din partner. Du kanske är rädd att visa dig naken. Undersökningar visar till exempel att rätt många kvinnor föredrar att ha behån på sig när de älskar för att de har komplex för sina bröst… men tänk att låta partnern få se brösten… kanske han eller hon gillar dem och du slipper komplex framöver.
När jag var tonåring skämde jag så fruktansvärt för mina (då) inåtvända bröstvårtor, jag trodde att jag var vanskapt och att killar skulle kräkas om de såg dem, att det senarelade min hångeldebut… Just de skamkänslorna kom jag senare över relativt lätt.
Försök att skapa en situation där du vågar vara nära din partner. Där du vågar vara öppen, där du talar om din längtan, där du visar upp dina hemliga rum. Var också beredd på att din partner kan ha egna hemliga rum, uppmuntra honom eller henne att ta med dig in i det där rummet. Det kan ju vara så att dessa rum är saker som ni vill utforska tillsammans!
Det kan kännas svårt att berätta eller visa det du skäms över. Det kan vara förknippat med lätt ångest, med smärta och med tårar. Låt också det komma fram. Visa dina känslor för din partner. Med tiden kommer din rädsla för kärlek att minska – och du vågar älska både dig själv och din partner mer.
Visst har du rätt i det du skriver - samtidigt kan det vara sååååå svårt att våga kliva fram och visa sig. Som du skriver så finns risken att jag inte blir accepterad OCH att jag blir lämnad. Att skapa en miljö och en atmosfär där deltagarna ges möjligheter att våga ta steg för övervinna sin egen skam och att bejaka sig själv och den man är, är en viktig del i det arbetet Charlotte och jag gör. Vår workshop 23 oktober är ett bra tillfälle.
SvaraRaderaLäs mer här: http://www.lustochliv.se/Nb_ingenskamWS.html
Skammen är antagligen ett av de största hindren vi har i relationer. Något som hindrar mig från att älska och acceptera mig själv fullt ut, och därmed även något som hindrar mig från att visa mig och att även älska fullt ut. Och läkandet av skammen förutsätter möte med andra - eftersom det är just i mötet med andra som skammen visar sitt fula tryne. Skammen innebär ofta ett självpåtaget utanförskap som är svårt att komma ut ur, särskilt om det är något man tränat på länge. - jag är inte som andra och det som är jag är skamfullt - så jag kommer aldrig att bli accepterad.
Den skam Charlotte skriver om hämtar sin kraft i den bild vi/jag har av min sexualitet. Och det gör den även om bilden inte stämmer överens med verkligheten (vilket den för övrigt sällan gör). Men, den bilden ÄR min sanning. En sanning som för den vuxne oftast utvecklats från barndomen och byggts på under tonåren och alla livets möten med ”sanningar” som växt fram ur en sexualfientlig och skambeläggande kultur. Sanningar som burits fram genom våra partners, våra vänner och vår familj och som givit den där skammen styrka och argumenten för att jag ska hålla tillbaka och dölja. Sanningar som i vardagen och i mötet markeras genom ord, handlingar, fördömanden, gester och blickar. Allt detta sker i regel utan att vi förstår att det händer – på något sätt så blir det bara så – så länge som vi är omedvetna. Och de allra flesta av oss är djupt involverade i den här skamdansen, vi känner den egna skammen och vi skambelägger andra – utan att vara riktigt förstå eller ens veta…
Så att läka skammen är inget jag gör på egen hand, det sker i mötet med "den andre" - oavsett var skammen har sina rötter och var den hämtar sin energi. Och vem ”den andre” är beror på vad skammen handlar om och var den hämtar sin energi. Visst handlar det mycket om min egen självbild – och det är självbilden som blir tydlig i mötet med den andre. Lever jag ett liv som enstöring ute i skogen är skamkänslor och självbild antagligen inte något problem. Träd och natur har ingen konstruerad moral och dömer inte någon.
När det gäller min sexualitet så är ”den andre” i första hand min partner. I andra sammahang kanske ”den andre” är kollegor eller familj. I relationen finns t ex drömmen och förhoppningen om att jag och min partner ska se åt samma håll och att jag ska kunna finna en soulmate, även i det sårbara och skamfyllda, någon att hålla i handen då jag visar mig. Någon som tycker att ”mina bröst” (läs Charlottes text ovan) är mycket mer än accepterade, utan att de är vackra och vill kunna njuta av att se och röra vid dem. Någon som vill locka fram mig ur det hål jag gräver ner mig i då skammen växer. Någon som håller mig i handen då jag kliver över den där stora tröskeln som hållt mig tillbaka. Ett bejakande, en uppmuntran och ett välkomnande, inte enbart ett accepterande.
På våra arrangemang och i vår verksamhet är en av de centrala idéerna att skapa just den där känslan som deltagaren behöver, för att våga ta ett steg.
Välkommen att ta ett steg tillsammans med oss den 23 oktober
Läs mer om oss på www.lustochliv.se
Alexander
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera