Våga välja din jul.

Hur vill du fira jul. Egentligen.

Nu är det Luciatider och nedräkningen till julen har börjat på allvar.

Hur kommer din jul att bli?

Ser du fram emot julen, eller ser du den som något du måste genomlida?

Tindrande julgransljus och barnaögon. Det är kanske det optimala för många. Att julen ska ge glädje. Andra sidan av myntet kan vara alla förväntningar. Alla skan, borden och måsten. Allt det som kan göra förväntningarna till en tyngd, istället för till en glädje.

För några veckor sedan skrev en kompis på Facebook att hon redan hade köpt – och slagit in – alla julklappar. Hon fick massor av positiva kommentarer. Givetvis också en från mig.

Jag menar, vilket suveränt sätt att slippa en del av julstressen – genom att helt enkelt klara av julhandlingen före första advent. Hon är bara att gratulera.

Själv har jag ännu inte köpt någon julklapp. Och jag känner mig inte särskilt motiverad att göra det. Och även om jag fortfarande är barnsligt förtjust i att öppna paket, så har jag ju det mesta jag behöver. Kanske jag skulle behöva paket fyllda med glädje istället för med prylar?

Genom åren har jag hört mig själv säga att i år ska det vara få eller inga julklappar. Ganska ofta har det ändå blivit en försvarlig hög (även om jag gissar att vår familj befinner oss i den nedre kvartilen).

Det som kan stressa kan väl vara förväntningar kring:

Julklapparna

Maten

Umgänget.

Alexander och jag har valt ett förhållningssätt som radikalt minskar julstressen. Våra respektive barn har i alla år firat själv julafton med sina andra föräldrar, som är mer ”juliga” än vi är. Då har de fått massa julklappar, ätit julbord och umgås med far- eller morföräldrar. Våra ex har gillat arrangemanget och vi har också gjort det. En sann vinna vinna situation.

Så på själva julafton har vi några år tagit in på hotell. Andra gånger har vi firat med någon vän. Inga stora åthävor.

Det är ett bra sätt att lösa det.

Och nu står vi inför faktum att Alexanders barn inte kommer och hälsar på över jul alls. En av dem är på utlandsresa och en av dem jobbar hela jultiden. Och mina vuxna barn har ännu inte lämnat några besked. Så kanske vi inte kommer att ha några som helst förväntningar på oss (kanske mer än en och annan julklapp).

Det jag tycker är väldigt viktigt är att – om du är i en relation – du och din partner talar igenom hur ni vill ha julen. Och vad vill ni inte göra? Och är du singel, så tänk igenom hur du vill ha det och försök följa din inre röst.

Det finns ofta en massa förväntningar på att träffa släkt i olika konstellationer. Det finns barn och sty
vbarn och farmödrar och mormödrar… förväntningar på olika håll.

Jag har hört om barnfamiljer med typ minutscheman som ska hinna passera tre adresser på julafton och några till de kommande dagarna. Jag blir stressad vid blotta tanken.

Så hitta ett sätt att fira jul som du trivs med.

Umgås med dem du vill umgås med.

Du kanske behöver träna på att säga nej till något – eller någon?

Men börja hos dig, fortsätt med din eventuella partner och sedan barnen. Om du är olycklig, överstressad eller så, så inte blir andra gladar av det.

Så känn efter vad du vill bejaka.

Och våga säga nej till (åtminstone) något (litet?) som du helst skulle vilja slippa.

Jag menar om du åker till några (ingifta) släktingar bara för att du ”måste” – hur kul är det för någon? De kanske också skulle bli glada över att slippa krystat umgänge med någon som egentligen inte vill?

Så våga välja din jul.