Den här övningen går ut på att verkligen lyssna på en annan person och försöka ta in vad han eller hon säger. Det kan kännas lite ovant i b...
Den här övningen går ut på att verkligen lyssna på en annan person och försöka ta in vad han eller hon säger.
Det kan kännas lite ovant i början, men jag är övertygad om att den bidrar till ökad förståelse.
Jag tror att den kan vara särskilt bra att använda för par eller vänner som har något slags konflikt eller en irriterad stämning mellan dem.
Gör gärna den här övningen i två delar. Låt den ena personen vara helt i fokus i varje del. Och för att öka känslan av att vara i fokus kan ni ha en längre paus mellan delarna. Äta lunch emellan, eller ta en promenad.
Om ni är en kvinna och en man, så låt kvinnan börja vara i centrum. Jag får ofta känslan av att det inte är riktigt okej att jag är i centrum för uppmärksamheten och att min roll i första hand är att vara där för andra. Jag är övertygad om att jag delar den känslan med andra kvinnor.
Så därför, testa att låta kvinnan inleda.
Övningen går helt enkelt till så att den personen som är i centrum börjar berätta något. Det kan vara något som känns jobbigt att säga (i så fall tror jag övningen ger mest effekt) eller så kan det vara något mer neutralt.
”Jag tycker att det är så jobbigt när du säger att vi ska göra någonting tillsammans och du sedan glömmer bort det. ”
Den andre ska spegla den första:
”Du säger att du tycker att det är jobbigt när vi ska göra någonting tillsammans och jag sedan glömmer bort det.”
”Ja, just det, då känns det som att du inte tycker att våra överenskommelser är viktiga.”
”Så då känns det för dig som att jag inte tycker att våra överenskommelser är viktiga.”
Det är viktigt att den som speglar enbart speglar och alltså låter bli att kommentera eller gå i försvar. Uppgiften är att både spegla och få en förståelse för den andres upplevelse.
Ibland kan det vara så att den som lyssnar inte riktigt uppfattar och då får personen som står i centrum rätta honom eller henne.
”Nej, det var inte riktigt så, vad jag sa var att…”
Ibland kanske något påstående känns jobbigt att smälta. Det kan komma en lust att gå i försvar, eller att försöka förklara. Då kan den som speglar be om en kortare paus.
Då kan ni båda blunda en liten stund. Känna in ögonblicket. Känna vad som händer inom mig. Vad väcker det att ta in den andra personens värld. Och hur känns det att höra sina egna tankar i en annan persons mun?.
Fortsätt så länge det finns energi, men försök inte dra ut på det. En halvtimme kan räcka.
Krama varandra och tacka för förtroende.
En stund senare (en promenad senare) är det den andres tur att stå i centrum.
Efteråt, när ni båda har reflekterat lite grand själva om vad som hände inom er, hur det kändes, hur det har påverkat din förståelse för den andre så ge varandra gärna feedback – och fortsätt göra det på ett mjuk sätt.
Lycka till! Namaste!