En av mina största lärare... Tänk om det är så att människorna omkring dig är dina viktigaste lärare. Och tänk om det är så att din par...
 |
En av mina största lärare... |
Tänk om det är så att människorna omkring dig är dina viktigaste lärare.
Och tänk om det är så att din partner är den som har allra mest att lära dig?
I stunder då du är arg, besviken eller förtvivlad på din partner eller andra nära anhöriga är den tanken troligen svår att svälja.
Men tänk likafullt tanken: Vad har du att lära av de människor du väljer att omge dig med?
Vi blev mottagna i strålande försommarsol. Klarblå himmel, prunkande rabatter, en liten skogssjö i närheten där både gula och vita näckrosor blommade. I sanning en änglagård i sin vackraste skrud.
Och där vistades vi, närmare sextio personer, som valt att ägna varandra den häd tiden. Vi var människor som på något sätt vill fördjupa vår relation, eller på något sätt manifestera för varandra att relationen är så viktig att vi var beredda att ägna en försommarhelg åt bara den. Evenemanget kallas Love handle 2011.
Alexander och jag var ett av dessa par. Vi lockades av tre saker: Att få en helg tillsammans där vi fokuserar varandra, att få se hur våra kollegor Carin och Robert jobbar och, inte minst, det låga priset. Hela helgen kostade 288 kr per person – och förhoppningsvis har de på det sättet lockat flera av oss som kom till att fortsätta gå deras väg.
Vi kände igen flera övningar och har gjort flera av dem själva, både som deltagare och ledare… så en överraskningshelg var det knappast fråga om för vår del.
Ändå var vi med om magiska saker.
Familjekonstellation är en sådan sak – svår att beskriva och fantastiskt att uppleva. Det var också väldigt intressant att höra Robert både tyda drömmar och ge en av deltagarna drömhealing. Det var som att den vakna världen och den drömmande världen smälte samman en stund inför våra ögon och jag inser att jag vill lära mig mer om den värld jag möter både i drömmarna och i meditation.
Och det var ett par meningar som fastnade allra mest i mitt huvud, de fastnade så mycket att jag till och med köpte
Byron Katies bok ”
Behöver jag din kärlek?”. Det var egentligen inget nytt… och samtidigt en väldigt nyttig påminnelse för mig.
Hon lär skriva i boken (jag har inte hunnit dit än) att vi alla (som har en partner) har den perfekta partnern för oss. Den som vi har mest att lära av. Och det är en så nyttig påminnelse, särskilt i stunder då vi väljer att vara arga på vår partner. Det finns onekligen gånger jag ilsket tänker: ”Jag har minsann inget att lära av Alexander, om det är någon av oss som har något att lära så är det Alexander av mig.”
För att ta ett konkret exempel ur min värld:
Vad händer när jag ser ser på Alexander långsammare tempo med kärlek istället för otålighet? Kanske har jag något att lära av det? Kanske det finns en poäng med att ibland göra saker långsammare, mer eftertänksamt, kanske finns det en poäng med att inte springa genom livet? Kanske finns det en poäng att göra saker mer noggrant, istället för att hasta fram dem?
Jag håller på att lära mig långsamhet, eller vad jag nu ska kalla mig, och Alexander är kanske en av mina lärare i det. För tio år sedan skulle jag ha otålat ihjäl mig av att meditera. Redan efter någon minut kunde jag känna hur det kröp i hela kroppen. I dag är det nästan alltid skönt att ha stunder för mig själv i stillhet.
Så nu är min fråga till dig: Vad tycker du är jobbigast, värst, vad retar du dig mest på hos din partner, din mamma, dina barn, din bästa vän (välj den som passar just dig bäst)? Vad kan du lära dig av det?
Och du … andas … det kan behövas vid den här typen av reflektion.
Namaste!
lärare,
Englagård,
Corn,
Byron Katie,
Love handle 2011,