Vad healern såg.

Den här bilden är gjord av den engelska konstnären Maria Louise Moore och heter Inner light. Passar just nu :)

Stella och jag var och träffade en healer i går.

Hon heter Maria och bor till vardags i Toscana.

Men då och då gör hon besök i Sverige och tar emot klienter.

För några veckor sedan befann jag mig på en filt i Kungsparken tillsammans med Elliot som fyllde två och en rad förskolebarn och deras mammor. Och så var vi lite annat löst folk – Stella, Alexander och jag och Djungelpatrullens Lena Kummel.

Solen sken som bara den och åt vi åt hallon och körsbär från Lenas fantastiska trädgård. Barnen lekte och var glada och jag njöt av solen och samtalet.

Men så infann sig yrseln. Jag sade till Alexander att det började bli dags att åka hem för att yrseln kom.

Då sa Lena att hon känner en fantastisk healer som skulle kunna hjälpa mig. Entusiastiskt talade Lena om denna Maria, en person som ser ”allt” och som kan rätta till det mesta.

Och jag är ju glad i att pröva nya saker. Och Stella som haft problem med ryggen till och från sedan hon blev påkörd av en bil för fem år sedan blev också nyfiken. Kunde Maria rätta till hennes rygg på något sätt?

I går stod vi så i duggregnet utanför en villa bara ett par kvarter från Reginavägen. Det såg tyst och stilla ut i huset, så jag hann undra om vi var på rätt ställe.

Så öppnades dörren av en ganska liten kvinna i turkos och med stark blick som talade en sjungande dialekt. Hon visade sig vara från Dalsland.

Stella var först i tur och om sina upplevelser får Stella själv berätta.

Jag satt i rummet bredvid och mediterade medan Maria tog sig an Stella. Jag kände mig i en skön och meditativ space.

Och så var det min tur att sitta i stolen mitt emot Maria. Hon tog in mig. Hennes röst var vänlig, hon ställde intresserade och inkännande frågor och hon tittade på mig med en skarp och samtidigt varm blick.

Jag berättade om min yrsel och i vilka sammanhang den dyker upp. Och Maria beskrev vad hon såg. Och det klingande an i mig.

Som att jag ska lita på min intuition. Att jag ska lita både på mitt intuitiva ja och nej och våga följa det. Att jag behöver säga nej då och då – men på ett kärleksfullt sätt. Att jag är öppen, kärleksfull och som hon uttrykte det ”ren” och därmed sårbar för människor som inte är det… Alltså sårbar för elakhet, hat, demoner… vad du än vill kalla det. Att jag behöver min kraft.

Och hon talade om att det är dags för mig att verkligen vara min gudinna och våga vara jag fullt ut. Let me shine! 

Och så rörde hon vid en del ställen på min kropp för att rätta till en del saker som inte fungerade så bra… flyttade om energin kanske hon skulle kalla det själv.

Nu minns jag, hon talade också om att jag behöver släppa mitt kontrollbehov ännu mer, att ha mer tillit, att inte behöva veta och att vara trygg i att jag inte vet allt, men att det ändå kommer att falla ut på det bästa sätt.

Spännande var det … och allt mer spännande blir mitt liv.

Happy to be me!

PS: Och kanske jag slipper en del yrsel från och med nu...