Lördagsövning: Reflektera över din utveckling

Läs den här dikten. 

Reflektera sedan över din egen utveckling. 

Kan du le åt dig själv ibland? 

Kan du acceptera att utveckling tar tid? 

Kan du acceptera det som är? 

För du är precis den du ska vara. 

Du är, som don Miguel Ruiz säger, fullkomlig och unik. 

Det finns bara en som du. 

Hur många hål i gatan du än drattar ner i. 

Reflektera gärna över vilka just dina hål är.

Du kan göra en spännande upptäckt. 

I. Jag går gatan ner. 

Det finns ett djupt hål i trottoaren. 

Jag ramlar i. 

Jag är förlorad. Jag är hopplös. 

Det är inte mitt fel. 

Det tar en evighet att finna vägen ut. 

II. Jag går gatan ner. 

Det finns ett djupt hål i trottoaren. 

Jag låtsas att jag inte ser det. 

Jag faller ner igen. 

Jag kan inte tro att jag är på samma plats! 

Men det är inte mitt fel. 

Det tar fortfarande lång tid att komma ut. 

III. Jag går gatan ner. 

Det finns ett djupt hål i trottoaren. 

Jag ser att det är där. 

Jag ramlar fortfarande i det, det är en vana. 

Mina ögon är öppna. 

Jag vet var jag är. 

Det är mitt fel. 

Jag kommer ur det omedelbart. 

IV. Jag går gatan ner. 

Det finns ett djupt hål i trottoaren.

Jag går vid sidan av hålet. 

 

V. Jag tar en annan gata. (Författare okänd)