Nu ska jag skriva kontrakt. Du med?

Värd en extra ansträngning från din sida?

Stella och jag satt och solade i söndags.

– Mamma, ska vi ta och göra ett sextiodagars kontrakt nu när skolan börjar? 

Och det tyckte jag lät som en bra idé. 

Frågan är bara vad kontraktet ska innehålla. 

I påskas bestämde Blanche och jag att vi under de kommande dagarna skulle avstå från socker och röra oss i en timme om dagen de kommande sextio dagarna. 

Det fungerade bra. Särskilt det där med sockret. Men eftersom jag i vanliga fall äter minimalt med socker så var egentligen utmaningen för mig att få in mer rörelse i mitt liv. Särskilt som jag har kontoret tio steg från sovrummet… Jag måste verkligen hitta skäl att röra mig. Och det gjorde jag.

Jag äter inte heller särskilt mycket vita produkter, det vill säga vitt mjöl, vitt ris, vit pasta. Så där satt vi i eftermiddagssolen och spånade. Vad skulle kunna vara en utmaning? 

Att avstå från socker är inget problem, även om jag åt en minimal glass när samtalet pågick. Att avstå från skräplivsmedel av typen chips är heller ingen utmaning, eftersom jag normalt äter sånt någon gång per halvår. 

Då kom jag och tänka på en intervju jag lyssnade på för ett drygt år sedan. Det var en kvinna som Oprah Winfrey talade med, en hälsoguru av något slag och vars namn inte stannat i mitt minne. Hon ville äta hälsosammare och sjystare mot Moder Jord. 

Så Stella och jag inser att det inte är hållbart i längden att äta en massa kött. Och det skulle ju faktiskt kunna vara en utmaning att dra ner på det. Hälsogurun sade till Oprah att en bra väg att gå är att ta bort ett livsmedel i taget… 

Alltså att förändra kosten steg för steg, annars är dels risken för bakslag större och dels riskerar man att känna att man verkligen avstår från något och att det bara känns jobbigt. Vi vill ju göra något som är bra, som vi mår bra av, som jorden mår bra av och inte skapa lidande på något håll. Inte ens hos hos själva. 

Så nu filar vi på kontraktet. 

Vi funderar på att börja avstå från att äta ett djur, nämligen gris. Valet var lätt, eftersom grisar ofta har ett riktigt grisliv, taskiga levnadsvillkor etc. 

En stund senare har Stella stuckit i väg. Hon ringer. 

– Mamma, om vi skulle bli bjudna på gris av någon så kanske vi kan äta det, alltså för att inte göra det besvärligt för dem som bjudit oss. 

– Tja, det kanske vi kan. Men om någon frågar i förväg kan vi ju säga att vi inte äter gris. Och så kanske vi kan göra undantag för superekologiska grisar? 

Vi är inte riktigt klara med formuleringarna än. Det får inte bli för krångligt. Det viktiga är att skriva ett slags kontrakt… känna att vi bidrar på något litet sätt för uthållighet. 

Jag funderar också på att skriva in att alla mjöl- och gryner jag köper ska vara ekologiska och att jag varje gång jag tar bilen ska ha gått igenom alternativen. Alltså att bilen är den sista utvägen. (Fast i praktiken tänker jag redan så och agerar så, jag vill bara göra det ett snäpp mer medvetet). 

Vilket blir ditt bidrag till din hälsa? Till Moder jords hälsa? 

PS: Som deltagare i ACE-training känns detta ytterst angeläget! 

I Bolivia har man stiftat en ny lag som ger Moder Jord samma rättigheter som vi människor - jag kommer nog att skriva mer om det. Det är något alla länder borde skriva under på... det är ett sätt att börja få ordning på saker och ting. Och ditt första steg kan vara att ta göra något litet för att bidra till ett hållbarare samhälle. För vad är du och jag utan Moder Jord?