Den inre rymden vidgas.

Jag sitter i mitt gröna rum och mediterar. 

Jag låter andningen sköta sig själv och jag känner att jag klivit in i mitt inre rum. 

Jag ser mig omkring och befinner mig i en enorm katedral. 

Häromdagen satt vi mellan två tåg på Stockhlms centralstation. Jag tittade fascinerat upp mot taket. Jag gillar det där runda välda taket och känslan av rymd. 

Jag får en liknande känsla på Bromma Flygplats, i det där öppna utrymmet där restaurangen är. Rymd. 

Och det finns en liknande känsla i mig när jag mediterar. 

Och den inre rymden expanderar hela tiden. Även om jag kan känna igen mig där inne så förändras den långsamt och ibland i skutt. 

Delar av dagens meditation så liksom svävade jag tyngdlöst runt där i katedralen. 

Det var som att jag var en liten liten partikel i ett oändligt utrymme och jag var fri att göra vad jag ville. Det var som att jag var ett dammkorn som bara kunde ses om det hamnade mitt i en solstråle. Och det gav mig en enorm frihetskänsla. Att låta mig virvla runt där inne och ha all det där utrymmet till förfogande. 

Katedralen kändes medeltida och att vara det ensamma dammkorrnet där inne gav mig en sån känsla av stillhet. Det var bara solens strålar som då och då letade sig in till mig där. 

Ro. 

Stillhet. 

Rymd. 

I går fick jag intuitiv massage av Poonam Lotta Lagerström-Dyrssen. Hon uppfattade rymden i mig och det är som att hennes ord från igår förstärkte den där känslan av rymd i dag. 

Magisk stillhet. 

Ett tag under meditationen befinner jag mig på en skogig bergssluttning och när jag tittar ner ser jag en allé av cypresser långt nedanför mig och inbäddat bland cypresserna låg ett antikt tempel och längre ner en havsvik. Italien sa något inom mig, nu kommer Grekland till mig. Hur som helst var det så stilla, så orört, så heligt på något sätt. Och bara att se den här viken och det gröna landskapet och det sandstensfärgade templet bidrog till den känsla jag fortfarande känner. 

Jag är. 

Och nu är det tid för världen utanför. Min inre meditationsresa har stärkt mig. Stegen känns lätta. 

Och det kan behövas eftersom jag i dag ska föreläsa på Lunds stadsbibliotek om Ingen skam i kroppen (nu kom ett liten pirr). 

Hoppas vi ses då. 

Vid 18.30 startar det och det kostar inget.

meditation, inre rymd, föreläsa, Ingen skam i kroppen, Charlotte Rudenstam