Dags att fickparkera nu?

Det är lätt att falla för frestelsen att leva upp till förväntningarna.

Jag sitter i bilen och har sonen som passagerare. 

Där min bil ska stå är det trängre än det brukar. 

Jag tar telefonen för att ringa till Alexander. 

Han fickparkerar bättre än jag. 

Sonen tar ifrån mig och säger vänligt: 

– Mamma, du kan själv. 

Och så fickparkerar jag.

Jag läser i Aftonbladet om Karin Adelsköld och Johanna Ögrens nya bok ”Lilla gummans gör-det-själv-guide.” 

Till Aftonbladet säger Karin Adelsköld: 

– Kvinnor kan, men vill inte. Men nu är det dags att tacka för maten och gå ut och tvätta bilen. 

Det ligger rätt mycket i det. 

Under min singelperiod så köpte jag borrmaskin och borrade hål och satte ihop saker. Det blev inte tipptopp, men det funkade. Och jag kände viss stolthet över att jag fixade det själv. 

Många gånger har jag fått höra att jag är dålig på matte och så fort min son säger ”ekvation” får jag ont i huvudet. Typ. Det är som att jag är så matat med min egen uselhet att jag, kanske av lättja, väljer att göra den till en sanning. 

Och det är sant att det är skönt när Alexander sätter upp hyllor och bär tunga saker. 

Och det är sant att det är jag som sköter 90 procent av städningen. 

Så i vårt fall är vi jämställda när det kommer till matlagning… men inte till allt. 

Verkligen inte. 

Och det är sant att Alexander sköter väldigt mycket av fixandet. 

Och det är sant att han gör det bättre. 

Jag minns när vi hade köpt två Ikeamöbler med tusen delar var. Ibland brukar jag stå vid sidan av och handräcka delar till Alexander. Nu valde jag att plocka ihop vitrinskåpet. Ibland blev det fel. En gång fick jag be om hjälp för jag hade satt ihop något fel och var inte kvinna nog att sära på delarna. Men så stod skåpet där och jag var stolt. 

Alexander var inte nöjd. Så han ägnade en bra stund åt finliret. Så det är klart att jag kan känna att mitt fixande inte alltid blir godkänt… och det är klart att det ibland höjer ribban för mig. 

Eller så är det en sjukt bra ursäkt. 

Det ligger som sagt rätt mycket i vad Lilla Gumman säger. Att både män och kvinnor behöver släppa taget om sina områden… och då försöka tåla att den som inte tränat så mycket inte gör det perfekt. 

Det har hänt några gånger att jag levt högt på det där, att spela på kvinnans teknikokunnighet. Det är när det gått en lampa i bilen och jag stiger in på macken och himlar med ögonen och ber om hjälp. Och jag får alltid hjälp. Vem hjälper inte en kvinna i nöd. Till Aftonbladet säger Karin Adelsköld: – Kvinnor är inte alls sämre på teknik. Jag skulle säga att kvinnor är lata. De kan – men vill inte. Det är väl inte bara den som gör en sak bäst, eller den som tycker en sak är roligast, som ska göra det. 

Karin Adelsköld, Lilla gumman, kvinna, man, teknik, fickparkera, bok,