Följa flödet nyfiket.

Jag sitter på morgonen och mediterar. 

Just nu ingår det också att jag ska skriva dagbok. 

Bara låta tankarna komma till mig. 

Och häromdagen hände något märkligt. 

I meditationen började jag få uppmaningar om att skriva en bok. Och någon del av mig vill att jag ska vara kaxigare än förut. 

Eller snarare: Att jag denna gång ska skriva en bok som inte är duktig

En bok som är mera jag. 

Där jag vågar stå ut mer. 

Där jag vågar exponera mig.

Och så började jag skriva. Jag håller på med det just nu. Det skriver sig liksom själv. Som att det inte är lilla jag som skriver, utan något annat i mig och jag bara trycker ner tangenterna. Jag vet aldrig meningen innan vad som ska komma i nästa. Nästan så är det. Kanske inte precis hela tiden, men nästan.

Så jag blir faktiskt en del förvånad över vad som vill komma ut. 

Det är inte så att det är okänt. 

Det handlar ju om mig. 

Det okända är vad som vill exponeras. 

Och så möter jag en Charlotte som ibland är så arg… Det är härligt att se. Det ska bli spännande att se resultatet. 

Jag är nyfiken på nästa kapitel och när något i mig säger att det är färdigt. 

Jag har bara satt upp en regel. Och det är att jag ska låta det fortsätta flöda. Att jag inte ska börja läsa igenom den innan det börjar kännas klart. Att jag bara ska ha tillit. 

Det ska bli så spännande att verkligen lyssna på en del av mig som inte velat outa riktigt än. Det är nog min honjävel. Hon som inte vill vara det minsta duktig. 

(Kanske jag bryter regeln också. För det är ju rätt duktigt att hålla regler.) 

Nu ska jag åka till Visingsö med familjen. Det ska bli najs.