Längtan efter någon att älska.

Sydsvenskan kör just nu en serie om nätdejting över alla gränser. 

Ryska tjejer som möter amerikaner. 

Svenska män som möter thailändskor eller kvinnor från Nordafrika. 

Ibland går drömmen om att hitta en partner att älska i uppfyllelse.

Ibland förvandlas drömmen till en mara. 

Alexander och jag träffades via nätet. Allt fler av dem jag känner träffas så – oberoende av ålder. 

Hur förhållandena utvecklar sig beror lite på. Albert skickade just en länk som handlade om att 75 procent av äktenskapen mellan nätspelare tar slut. Dåliga odds, möjligen. 

Men de allra flesta människor längtar efter lyckan och kärleken och efter någon att dela livet med. 

Och några är sådana att de utnyttjar den längtan. 

Det är inte alltid lätt att avgöra skillnaden. 

Jag har aldrig varit med om att ha blivit lurad i nätdejtingsammanhang. Kanske för att jag varit försiktig, kanske för att jag känt in personerna jag ”talat” med. En enda gång var det en kille som inte dök upp och det var väl antagligen lika bra. Och i mitt fall var jag inte på jakt efter en relation (inte ens när jag träffade Alexander, men det är en annan historia). Det var mer av en lek eller ett tidsfördriv för mig. 

Men jag tänker på alla dem som verkligen vill ha en vän. 

Jag tänker på kvinnor som lever i andra delar av världen och där möjligheten att gifta sig med någon från ett annat land kan innebära ett drägligare liv. Eller att den förhoppningen finns. Kvinnor som vill ha nya möjligheter, men där jämställdhet inte finns med på kravlistan. Det står ju självklart var och en fritt. 

Forskaren Ericka Johnsson talar om ryska kvinnor som väljer amerikanska män och är mycket medvetna om att de ska vara så unga som möjligt och att männen minst kommer att vara medelålders. Det är det värt liksom. 

Så finns det de som konverserar länge på nätet och sedan träffas på kvinnans hemmaplan och möter en chevaleresk man, som kommer tillbaka till Sverige och inser att han inte var den han uppgav sig för att vara. Kvinnor som helt enkelt blir utsatta för bedrägeri. Och som inte kan göra så mycket åt saken förrän det har gått två år, då de har rätt att stanna i landet. (Och förmodligen vet de ljugande männen om dessa regler och kan då behandla sina kvinnor illa under så pass lång tid.) 

Jag tycker verkligen att det är vidrigt med män (eller kvinnor) som skaffar en partner genom att lura sin blivande partner. Usch, usch! 

Samtidigt är det ju underbart för dem som hittar kärleken.