Utan kontroll

Jag jobbar mycket i projekt där det är flera 
personer inblandade. 
Jag är väldigt bra på att hålla deadlines. 
Och nu är jag frustrerad. 
För projekten fastnar i andras händer. 
Andas, Charlotte, andas. 


 Häromdagen fick jag en fråga om tidsberäkning för ett bokprojekt, där jag ska vara redaktör. 
I princip var frågan: När kan boken tryckas? 
Och jag sade som det var: Det beror på. 
Jag kan garantera att jag gör mitt jobb i tid, men sedan är det upp till författaren, layoutaren, sätteriet… innan det finns en tryckfärdig bok. 
Ibland är det frustrerande att vara en (viktig) länk i en kedja
 – oavsett vad det rör sig om. 
Att vänta på besked, att vänta på respons, att sitta beredd och göra mitt 
och så … kommer inte materialet. 
Det dröjer. 
Kanske till en helg och då är det plötsligt väldigt bråttom. 
Ibland känns det som att jag är dragspelet. 
Alltså att andra ”får” strula till det med tiden, 
medan jag ska hugga i, mitt i natten om det så krävs. 
Kanske detta inte riktigt förväntas av mig? 
Kanske är det mina egna prestationskrav som spökar? 
Tja, när det gäller bokproduktionerna skulle jag säga att det är både och. 
Det finns förväntningar på att lämna inom viss tid… 
och eftersom jag är den förenande länken blir det mig många ställer frågorna till. 
Ibland känns det så… ja verkligen… så frustrerande. 
Tänk om alla kunde göra saker i tid? 
Tänk om saker inte hakade upp sig på vägen? 
Om jag verkligen kunde lova leverans ett visst datum. 


Då är det så skönt att skriva artiklar. 
Jag gör upp om en intervjutid, jag intervjuar, 
jag ger intervjupersonen en deadline för faktakoll 
och så levererar jag i tid. Alltid. 
Jag slipper hela maskineriet, där skruvar och muttrar 
kan gå sönder på det mest osannolika sätten. 
Tänker också att det är skönt att jag inte har hand 
om ett ännu större maskineri. 
Jag menar, om jag hade stått utanför Malmö arena 
i måndags och väntat på Rihanna, om jag hade åkt 
från långtbortifrån för att se henne,
 och så få reda på, minuterna innan hon skulle gå på scen, 
att tyvärr, stjärnan är utmattad. 
Tänk både att vara den person som åkt dit förgäves och tänk på stjärnan 
som gjort 12000 personer besvikna… 
och vad händer med biljettintäkterna på 9 miljoner. 


Jag inser att mina frustrationer är av mindre dignitet. 
Men icke desto mindre är det himla jobbigt att sitta 
och vänta på en leverans och sedan jobba häcken av mig, 
när det strulat för andra. 
(Eller vad förseningarna nu kan bero på…)