Adventsboken6: Fast i föreställningar

Vägen till JA, del 6.

Sometimes a cigar is just a cigar.

Sigmund Freud

Min manlige terapeut har blicken i fjärran. Jag vet att min uppgift är att associera fritt och att han sedan kommer med sina tolkningar. Jag brukar servera honom drömmar och anekdoter men han tycks aldrig nöjd.

– Charlotte, du är en person som inte vågar leva ut din sexualitet, säger han. Du törs bara vara sexuell i hemliga rum. Det är ditt problem. 

Jag  är så trött på att höra det där. Så trött på att han i mina berättelser alltid söker den sexuella tråden. Jag har testat att dra långa anekdoter och medvetet lägga in något som kan kopplas till sex och han hugger alltid på det betet. Det tröttar ut mig. Jag vill inte kunna manipulera terapeuten, men det är alldeles uppenbart för mig att det är möjligt. 500 kr en gång i veckan för att manipulera en terapeut. Lite galet.

I dag har jag i alla fall en dröm som jag vet inte går att tolka sexuellt. Det är en dröm som har tagit mig hårt och jag är uppriktigt nyfiken på att att höra hans reaktion.

– Jag befinner mej i ett sovrum med flera sängar. Där finns två små barn. Ett är vitt och ett är svart. Det svarta barnet behöver gå på toaletten och vi går tillsammans in i det angränsande badrummet. Jag går före och pojken går efter. Alldeles till vänster innanför dörren är badkaret och för det hänger ett duschdraperi som är fördraget. Jag känner att det finns någon bakom det och viker försiktigt undan det. Barnet har fortfarande inte hunnit in i rummet. Jag ser en man som ligger död under vattenytan. Jag motar undan barnet och stänger dörren och tittar närmare. Det är min make som ligger där död. Kroppen är alldeles vit, där finns inget blod. Jag ser att hans pulsådror är uppskurna på både armar och ben. Jag blir stel av rädsla och känner det samtidigt som han in i döden betraktar mej, hånar mej och säger, här har du Charlotte, detta är min hämnd. Där vaknar jag.

Terapeuten är tyst ett tag, smälter vad jag sagt.

– Charlotte, detta handlar om din sexualitet, de små barnen visar att du inte vågar visa din sexualitet, att du är som ett barn i förhållande till din kropp. Och din makes öppna pulsådror är vaginor, de ser precis ut som vaginor och du har till och med utrustat honom med fyra vaginor. Det handlar om din förträngda sexualitet.

Då slutar jag lyssna och undrar om jag verkligen ska betala femhundra kronor för att höra hans färdigtuggade förutsägbara förklaringar.

– Jag vill sluta hos sej, säger jag. Detta ger mej inget längre.

Terapeuten ser mig rakt in i ögonen.

– Detta är så typiskt dej, du är rädd för närhet, du smiter när det börjar brännas, detta är bara en spegling av ditt liv utanför våra terapitimmar.

Jag känner trotset som växer inom mig. Han tar tryckt på precis rätt knappar för nu vill jag bevisa att han har fel. Att jag visst vågar närhet. Samtidigt är jag så jävla arg för jag tycker att han manipulerar mig, att jag bara är tvåtusen kronor som går in i hans kuvert en gång i månaden.

– Jag kommer väl en gång till då, säger jag spakt.

Nästa avsnitt: En föraning om en framtid utan rädsla.