Adventsboken 20: Förlösningen i mörkret

Vägen till JA, del 20

Power is one of the ways of experiencing the Black Essence. The Black Essence has two sides – the peaceful side and the wrathful side. The peaceful side is the stillness, mystery, and magic – qualities of the night. “Wrathful” is used here in the sense of the Tibetan tradition of being fierce and annihilating in the service of truth. The wrathful side is the quality of power… power gives all the essential qualities an added force, efficiency, and speed. But what actually is the power of Being? The power of Being is just an active manifestation of peace, a dynamic application of stillness. It is not a pushing, it is not a destructiveness. When peace touches the soul, it simply stills it. All of her activities, agitation, and reactions simply dissolve the moment the presence of stillness touches them. They are annihilated. That is the power of stillness, the Peace aspect of Essence. So the power of our Being is an annihilating force, which annihilates ego attitudes and positions by revealing that they don’t truly exist. The power of Peace takes everything back to its original source, which is total stillness.

A.H Almaas, Spacecruiser inquiry

Tiden går. Alexander har också gått TT-träningen nu. Nu startar vi ett nytt äventyr tillsammans: Essencetraining. Tillsammans med fantastiska lärare ska vi lära känna olika aspekter av oss själva. Själva idéen bakom essence föddes av de båda kuwaitierna AH Almaas och Faisal Muqaddam, som utvecklade metoden inqury och hämtade inspiration från olika håll, bland annat från sufismen.

Tanken med essensarbetet är att studenterna ska hitta tillbaka till sin egen essens, till den djupa sanningen inom sig själva.

Det är vårt tredje essensvecka och vår lärare är italienaren Avikal. Nu handlar det om att möta det svarta. Alla i gruppen är klädda i svart, för att förstärka känslan av den svarta essensen.

Nu ska vi möta de stora djupen i oss själva, vi ska möta rymden, döden, vår kraft och friden inom oss. (Läs gärna Almaas citat i inledningen några gånger.)

Jag går in i meditationsrummet. Jag sätter mig i den stora ringen. Så ringer en klocka och meditationen börjar. Allt ljus släcks ner och vi sitter i totalt mörker.

Instruktionen är att vi ska sitta där i det mörkret med våra ögon öppna. Vi ska titta in i mörkret och se vad vi finner. Jag sitter där helt stilla i mörkret. Jag vet att jag kommer att få sitta så här de närmaste 45 minuterna.

Många tankar hinner passera genom mig. Det finns stunder då jag känner mig uttråkad. Det finns stunder då jag känner mig rädd. Rädd att uppslukas av mörkret. Rädd att dö. Rädd att upphöra. Rädd att bli uppslukad av mörkret.

Så sker något magiskt. Mörkret blir vänligt. Mörkret blir en stor rymd. Mörkret blir universum och jag är en del av universum. Mörkret känns varmt och gott och mjukt. Lite som svart sammet. Jag känner hur jag kan vila i mörkret. Jag tittar in i mörkret utifrån min kropp och samtidigt befinner jag min i en dimension utanför kroppen, jag inser att jag är så mycket mer än min kropp. Att livet delvis är en illusion, att jag är mer än min kropp, att det finns en själslig dimension som är lika verklig. 

Döden upphör att existera och rädslan för döden försvinner med den. Jag är en evig varelse. Jag vilar i mörkret. Jag känner frid. Och det känns nästan jobbigt när stearinljusen tänds och vi återvänder till vår verklighet igen.

Jag inser att jag har kommit i kontakt med en ny spännande dimension hos mig. Jag ser fram emot nästa meditation i mörkret.