Vägen till Ja, del 24 I wish that every human life might be pure transparent freedom. Simone de Beauvoir Jag fund...
https://lustochliv.blogspot.com/2011/12/adventsboken-24-leva-genomskinligt.html
Vägen till Ja, del 24
I wish that every human life might be pure transparent freedom.
Jag funderar mycket på hur jag ska få ihop de olika delarna av mitt liv. Hur jag ska kännas mer sann inför mig själv och världen.
Hemma och bland vänner är det allt lättare. De känner till mina inre resor. Men ute i den stora världen är det fortfarande så att jag i liten grad väljer att säga något explicit om det.
Det är som att jag är splittrad i två.
Och jag bestämmer mig för att inom fem år så ska jag ha fått ihop det där.
Om fem år ska jag vara hel.
Om fem år ska jag inte dölja något.
Om fem år spelar det inte så stor roll vad folk tänker och tycker om mig och min inre resa och mitt intresse för att utforska alla aspekter av mig själv och livet.
Om fem år ska också de andliga dimensionerna finnas på ytan.
Redan nu är det okej att säga att jag mediterar ibland. Men jag inser hur jag ändå väver ett slags skyddsnät in mot mig själv. Jag är så rädd för vad andra ska tycka. Jag är så rädd för att andra ska tycka illa om mig, jag är så rädd för att andra ska vända mig ryggen.
Ibland är den där rädslan så himla stark att jag tänker tankar om självmord. Att det är för jobbigt. Att jag inte vill ha den här inre kampen. Ibland känns det som att det vore bättre att dö, än att visa mig naken inför världen. Det finns en sådan smärta och ångest inom mig. Och den handlar i mångt och mycket om rädslan för att bli övergiven.
Det känns som en tröst att Alexander accepterar mig som jag är. Jag kan berätta för honom om tankarna på självmord, om rädslan, om allt det jobbiga. Det är skönt.
Och samtidigt vet jag att jag inte kan luta mig mot honom. Jag måste bära mig själv. Jag måste möta världen som mig själv och framförallt så måste jag börja försonas ännu mer med mig själv. Gilla mig mer, älska mig och inte ens tänka smitvägar ut från livet.
Den där tudelningen jag har... den där tudelningen som innebär att jag är sann i små slutna rum, som på Skeppsudden, medan jag visar andra sidor av mig själv i den stora världen, känns både jobbig och trygg. Det är som att jag inte litar på att världen ska stå kvar om jag är helt sann och öppen.
Och jag inser att jag behöver börja ta steg nu, för att kunna var transparent om fem år.
Jag ser att Malmö nyföretagarcentrum erbjuder ett utvecklingsprogram för småföretagare och jag anmäler mig direkt. I den här gruppen ska jag berätta om vem jag är och vad jag gör - och inte rygga för att tala om de inre sakerna. Här ska jag våga. De ska se mig. De ska se min livskraft. Jag ska våga.
Jag ska våga!
Och jag har också ett behov av att känna mig tryggare i den stora världen, att känna mig tryggare i rollen som företagare, att tänka mer på sälj- och marknad och allt det.
Alltså, sanningen är att jag är en rätt sjyst egenföretagare. Jag gör ju en massa saker - skriver böcker, skriver artiklar, jobbar åt bokförlag, föreläser, leder kurser... mycket gör jag. Men jag vill komma ett steg vidare och ett steg djupare.
Jag vill bli hel.
Jag behöver visa vem jag är och vad jag verkligen säljer. Jag har ett behov av att bli ärligare, sannare eller kanske mer fullständig. Men hur är jag det och hur gör jag det?
Jag anar svaret, anar att det har att göra med livskraften och sexualiteten. Att det har att göra med det jag utforskar på fritiden... men vad ska omvärlden (mamma och pappa) säga om jag gör det?
Någonting i mig säger att jag behöver ta ytterligare ett steg i mitt företagande. Att jag behöver bli tydligare. Att jag behöver visa vem jag är och vad jag verkligen säljer. Visserligen är det roligt att hålla på med böcker, men jag vill göra mer. Jag vill ju jobba med det där som har med sexualiteten och det inre att göra. Och Alexander och jag har ”Du är mer än du tror” som företagsdevis. Kring detta vill jag driva min verksamhet. Jag brinner för att våga växa själv och själv skapa växtmiljöer för andra människor.
Tänk om jag skulle våga... ja tänk om jag skulle våga se till att den där boken äntligen blir klar? Tänk om jag skulle våga stå inför mina kurskamrater som verkar ute i den stora världen och visa boken...
Så jag anmäler mig till en kurs i InDesign. Jag ska verkligen göra den där boken och jag ska fixa allt själv!
Att "bli hel" är väl den högsta önskningen av dem alla? Men frågan är om jag någonsin blir hel. Alltså, vägen dit är livslång. Vad betyder något när jag ligger på dödsbädden? Vad skulle jag gjort annorlunda? Vad kan jag ge mina medmänniskor i världen för tips och kanske vägledning? Det är inte något hybristänkande från min sida, att jag skulle vara visare än någon annan. Men på dödsbädden är ju det just det jag är. Visare än de andra. Om jag reflekterat. Självinsikt är en gudagåva som jag måste förvalta, förnya, andas, älska och bejaka. Min självinsikt kan jag inte dyvla på någon annan. Någonsin. Däremot tror jag på självinsiktens rörelses egen kraft. Attraktionslagen liksom. "Hur har du gjort Charlotte? För att bli si och eller så?" DÅ först då uppenbarar sig läraren. Typ.
SvaraRaderaJag tror också att det är en livslång resa. Det jag känner, efter hand, är en ökad tillit till mig själv och den har kommit genom att jag vågat möta mörkret, genom att våga känna, genom att våga vara. Och att dela min resa till Ja är ett steg på vägen. Det är ju skitläskigt... att visa mig så öppet och naket för världen... och så andas och känna... det viktiga är INTE vad andra tycker, det viktiga är att jag vågar vara jag, att jag lever mitt liv, att jag visar det mod just jag behöver visa. Och jag tror också att vi är varandras lärare, bara vi vågar vara öppna för det.
SvaraRaderaKram
Om du/ni någon gång kommer till Stockholm vill jag möta er. Om inte annat för att säga "hej".
SvaraRaderaDet här inlägget talade till mig för just nu känner jag mig lika vilsen i att våga vara.
Tack
Jättegärna farsan... vi är i Stockholm 2-5 februari nästa gång! Vi kan väl boka in en fika eller nåt - eller så har vi ju två workshoppar den helgen. Skickar ett mejl.
SvaraRaderaGod jul på dig!