Längtan och trötthet

Roligast i dag: Att vara fotomodell åt Maja... det var bara kul :)

Inom mig känner jag en stark längtan efter att tillvaron ska vara smidig, att det ska flyta på, att jag ser vägen klart framför mig.

Och samtidigt känner jag en inre trötthet, en utmattning, som gör att synen och hörseln påverkas.

I ena ögonblicket vet jag att jag är på rätt väg och det är helt självklart. Och sedan sjunker jag trött ihop på stigen och ser inte riktigt vart nästa steg ska ta mig.

Fast jag viker inte från stigen.

Det är några få dagar kvar på det här året. När det började kallade jag 2011 för ett såningsår och såg framför mig hur 2012 kommer att bli ett skördeår.

Och nu inser jag att det verkligen ligger något i det. Jag har sått en otrolig massa frön under 2011 och väldigt många har faktiskt tagit sig. Fast än så länge är de bara små groddar och jag måste låta dem växa lite mer, innan jag kan börja planera för skörden. 

Det är ett lite frustrerande mellanläge. Det har varit både ansträngande och spännande att så. 

Jag tittar mig runt och där finns frön här och var och jag har i många fall ingen aning om vilka växter det kommer att bli av dem. Jag har inte alltid känt igen de frön jag har sått... jag har känt tillit... och nu alltså, så ska något komma upp.

Och när jag är trött kan jag känna att andra bara fortsätter att så, att de vattnar och rensar ogräs och hur deras plantor växer på snörräta rader och min plantering ser lite mer vildvuxen ut, lite mer oförutsägbar. Och jag kan ibland känna lite avundsjuka mot de där fantastiska trädgårdsmästarna och ibland kan jag känna ren utmattning när jag ser på deras arbete och undra: Hur orkar de? 

Och så kan jag titta ut över det jag sått och gilla det vilda i det... och samtidigt ställa frågan till mig själv: Vore det inte lättare för mig om jag sådde och planterade i snörräta rader jag också? 

Men så inser jag samtidigt att det är inte jag. Jag vill dansa på ängen och det vill mina växter också. 

Nu längtar jag efter att ligga ner vid sidan av fälten och bara titta på när plantorna växer... och inte bry mig om att mina grannar är ute och rensar i sina land...

Ja, det här blev en massa metaforer jag vet. Vad jag försöker säga är väl att jag ibland blir utmattad när jag ser hur otroligt aktiva och duktiga min omgivning är. Mina egnaföretagarkolleger tycks vara överallt samtidigt och få hur mycket som helst gjort... de orkar mingla och blogga överallt och kommentera alla på facebook och samtidigt driva ekonomiskt framgångsrika företag... och jag undrar hur de orkar.

För jag är så trött... så himla trött...

Men det kanske är så att jag ska tillåta mig några dagars vila, för att sedan ge mig på att kolla mina plantor?

Det är nästan så att det känns rätt. Jag känner hur idéerna ligger precis under ytan... men som att de säger: Charlotte, vi kommer inte att berätta för dig förrän du stannar till en stund och verkligen lyssnar.

Vad gör du när du känner dig trött?