Ny film: Shame

Filmen Shame säljs som en berättelse om en sexmissbrukare, vars liv hamnar i en snabb nedbrytande spiral när hans yngre och trasigare syster kommer och hälsar på.

Hennes närvaro hindrar honom från att sköta sina sexaffärer snyggt och enkelt som han brukar. Borta är möjligheten att ta hem prostituerade och runka av sig till betalhoror på nätet.

Det småregnar lite när Alexander och jag går fyrakilometerspromenaden till Filmstaden i Malmö. Mörkret har lagt sig över staden. Inne i biosalongen är det mörkt och varmt. Och det är som att vår promenad och biosalongens mörker har förberett mig för filmupplevelsen. För Steve McQueens film Shame utspelar sig i hög grad i mörker. Antingen i ett fysiskt mörker, i natten, eller så i det mörker som omger människors skuggsidor - eller det mörker som många vill att deras skuggsidor ska förbli i.

Brandon är en man i trettioårsåldern. Han jobbar på ett fancy kontor med en obestämd arbetsuppgift. Brandon har en hemlighet - han är högkonsument av sex. Hans dator är fylld av sex - av bilder, av filmer, av uppkopplingar till sexchattar. Han tycks ha ett ständigt behov av att runka av sig och har hittat en rutin för att kunna göra det så obemärkt som möjligt även på jobbtoaletten. Det är som att livet spinner runt sexualiteten, runt att komma, runt att tömma sig.

Men vad händer när någon ser ens skugga, när någon ser att hela hans liv kretsar kring sex? 

Och eftersom filmen heter Shame, får jag anta att det är vad filmen menar väcks: När någon ser vad Brandon gör, i det här fallet hans syster, då är det som att något rasar. Brandon står inte ut med att hans sexliv blir blottat och när det sker så söker han sig ut på de nattliga gatorna för att hitta partners, typ vilka som helst, i ett allt snabbare tempo.

Vi får inte veta så mycket om Brandon och hans syster Sissy, mer än att de bott i Irland fram till tonåren och att hon tidvis varit mycket sårbar. Att hon inte riktigt klarar sig själv.

Det finns en kärlek mellan dem, men den uttrycks mest bakvänt... De bråkar ständigt... som att detta, att de ser varandra, skapar ett stort skamspöke mellan dem, som gör verklig kommunikation omöjlig.

Skammen driver ut Brandon på gatorna. Skammen gör det möjligt för honom att närma sig människor som han betalar eller som inte bryr sig det minsta om honom. Skammen gör honom själv och dem han märker till (sex)objekt. Skammen gör det också omöjligt för honom att få till normala relationer. När någon visar kärlek eller omtanke spårar han ur, blir sårbar och låter folk försvinna. 

Det är som att ingen ska få se vem Brandon egentligen är.

Det finns också lite andra dimensioner i filmen, som att Brandon blir vittne till att män, som å ena sidan guidar sina barn via webbcam, på nätterna går ut och raggar tjejer. Han betraktar deras dubbelmoral och säger sig inte förstå det där med relationer... Vad ska man med dem till? Och den enda verkligt nära relation han har tycks vara med Sissy... och så blir de så destruktiva tillsammans.

Filmen ställer en massa frågor och jag som jobbar med skam har lust att ställa en massa frågor till filmskaparna... som vad som skapat Brandon, Sissy och deras sårbarhet och oförmåga att vara sårbara på riktigt, att våga känna, att verkligen vara nakna. Det är en sådan paradox, med detta ihärdiga avsugande, slickande, knullande, fysisk närhet... och ändå... så är ingen riktigt hemma, det är som att livet bara vore ett skådespel, som att det är farligt att känna, men ofarligt att tömma sig... Typ.

En liten kul grej. När jag skulle gå ut ur biosalongen så reste sig ett par tanter som sett filmen med kommentaren: Ja, då har vi sett en riktig porrfilm. Då kan jag upplysa om att Shame verkligen inte är någon porrfilm. Sexscener ja... men förutom endel bröstvårtor så är sexet skildrat utan att insyn... Men det är klart... Det går att titta på den som om den vore en porrfilm, fast då får betraktaren fylla på detaljerna själv.

Rätt intressant film, som nog kommer att sitta kvar en stund... men jag är osäker på budskapet, faktiskt.