Lägg märke till de små ögonblicken

Jag inser att jag nog för det mesta mår riktigt bra. 
Men det syns inte så ofta på bloggen. 
För här skriver jag rätt ofta om något som inte är som vanligt. 
Hälsan får ofta tiga still. Kanske ska jag ändra på det.




Det finns en gammal historia som går så här:
Styrmannnen skriver i loggboken: Skepparen är nykter i dag.
Och då vet ju alla att han förmodligen varit full de andra dagarna och att nykterheten är ett undantag.
Det är ju ofta så medielogik fungerar också.


Det skrivs mycket om det som avviker från det normala. "Man bet hund." Mer sällan om allt - det mesta -  som händer där emellan. Det är som att vi tar det vanliga, det normala, det som känns rätt sjysst och okej, för givet. Att det liksom inte är något att orda om.


Ibland frågar jag min dotter vad hon gjort under helgen. 
Ingenting, kan hon svara. 
Och då fortsätter jag ibland att fråga: Okej, vad bestod att göra ingenting av? 
Och ingenting kan bestå av läxläsning, kolla på film, chatta på facebook, vila, laga mat, snacka i telefon, äta godis, dagdrömma, springa en liten runda... 
Alla möjliga saker som inte "står ut". Som inte riktigt räknas.

Varför är det så? 
Varför tappar vi så lätt bort vardagen, eller ignorerar den, eller låter bli att beskriva den? Är vi (är jag) rädd att framstå som tråkig? Eller något annat?


Men jag kan dessutom se att jag ofta har behov av att skriva av mig när jag är ledsen, arg, frustrerad... eller någon annan lite jobbigare känsla. Medan det inte alls lika ofta känns nödvändigt när jag mår toppen, eller bara så där.
Och tänk hur många sånger det finns som handlar om nöd - kärleksnöd, sorg, elände.


Så just nu mår jag bra. 
Jag har suttit i soffan bredvid min son och mest njutit av hans närvaro. 
Av att vi är i samma rum, vilket händer ganska sällan. 
Vi har suttit och knappat på våra apparater och kommenterat små saker och han har berättat en del om Starcraft och om sitt skrivande på  Barcraftsidan och vi har småpratat lite grand om hur jag ska fortsätta träna. Långsamt tempo. Ett slags varande. Inga krav på att något ska hända. 
(Och jag lärde mig förstå varför han tillbringade en hel helg med att se en StarCraft-turnering i Globen.)






En ganska vanlig men ovanlig situation, som inser jag, är sånt som jag så ofta glömmer bort.
Hur ofta säger du att dagen inte varit något särskilt, eller att du inte har gjort någonting?
Jag tror det är viktigt att uppskatta också de små ögonblicken, om inte annat så är det väldigt bra närvaroträning.