Oj, jag är visst företagare

Jag hade viljan att vara företagare, men kunde inte identifiera mig som en.

Jag är kvinna och företagare. 
Kvinna har jag varit i hela mitt liv, företagare i snart halva. 
Och för mig tog det många år att acceptera att jag faktiskt är företagare, eftersom det i mina kretsar inte varit riktigt fint. 
Och idag är jag en av niohundra ambassadörer för kvinnors företagande. 
Som det kan gå. 


 Redan som 16-17-åring skrev jag mötesrefererat och tog bilder som publicerades i en av lokaltidningarna. Efter gymnasiet arbetade jag i ett år på tre olika tidningar. Sedan gick jag journalisthögskolan och fick så småningom ett fast jobb. Men efter några år sade jag upp mig och började frilansa. 
Då var jag väldigt identifierad med min roll som journalist. Jag var verkligen journalist ut i fingerspetsarna. Jag såg möjligheter till "jobb" överallt. Jag sålde in idéer till alla möjliga tidningar. Det var spännande, utmanande och jobbigt. Det vidgade min värld. 


Men trots att jag fakturerade från eget aktiebolag såg jag mig inte som företagare. Jag var frilansjournalist. Det var nästan lite hotfullt att ens ta ordet företagare i min mun. Dessutom var det så att Svenska Journalistförbundet vid den här tiden inte såg på sådana som jag med blida ögon. Vi kallades lite nedsättande för något i stil med "företagsfrilansar", som att det faktum att våra arvoden gick in till ett eget företag gjorde oss till feta gubbar med cylinderhattar. 
(När det i själva verket var så att de som satt på redaktioner kunde kvittera ut betydligt fetare löner än vi som frilansade på fältet.) 
Nåväl. 
Jag hade alltså befunnit mig i en värld där företagande var ful, där företagare var misstänkliggjorda, där det kunde tänkas lura en utsugare bakom varje bolagsnamn. 
Så därför var jag alltså ingen företagare. 
Det var inte förrän i mitten av 1990-talet, när jag gick in i ett mentorprojekt som ALMI drev som jag på allvar insåg att jag inte bara var en frilansjournalist, jag var företagare också. Långsamt, långsamt började jag känna mig mer bekväm i den kostymen. 
I dag är det inte längre laddat att vara företagare. Jag vet inte om det har någon koppling till att jag, vid ungefär samma tidpunkt började bredda min verksmahet. 
I dag är jag inte identifierad med en yrkesroll, i dag har jag många strängar på min lyra... och alla de kan ju faktiskt samlas under företagarhatten. Och det känns helt okej. 
Så i dag ska jag tillbringa hela dagen på konferens, många av oss som är Ambassadörer ska träffas på Norra Latin och lyssna på en massa föreläsare, där näringsministern Annie Lööf är en av dem. 
Det ska blir roligt att träffa mina kolleger från andra delar av landet. 
Och samtidigt sjunger en liten röst i mig: 
Charlotte är du verkligen företagare, 
är det okej att vara företagare... 
och ja, just nu, just i dag är det alldeles okej.