Längtan efter närhet. Kramas massor idag.

Det är fler än vi som behöver kramar.

Tänk så mycket vi gosar med små bebisar.
De får så mycket närhet, så mycket beröring, så mycket kärlek strömmande emot sig.
Och de sänder tillbaka så att våra hjärtan jublar.
Och jag tror faktiskt att vi vuxna också både behöver närhet... för att själva kunna sända ut kärlek.
Så ta en dag med lite extra beröring. Håll kvar någons hand eller krama lite längre i dag. För att det ger båda energi. Njut av närheten i dag!


Jag har ett uttalat ömhetsbehov. Jag kan känna mig kall och ensam utan kramar. Som att livet blir lite gråare utan kroppskontakt. 

När jag hade små barn hade jag massor av möjligheter att vara i den där nära närvaron. Att snusa på dem, att röra vid dem, att leka med dem, att se glittret i deras ögon, att se skrattet på deras läppar, att lyfta upp dem i famnen och blåsa på ett rött knä, att sitta stilla med en varm kropp i famnen.

En av dem jag har kramat mycket.

Så länge beröringen inte är krävande eller kvävande, är min upplevelse att det är underbart, att det ger energi, att det fyller våra dagar, att det gör att vi orkar med.

Och då är det lite sorgligt att vi lever i ett samhälle med ganska lite beröring.

Bara en liten passus själv. Det behövs inte alltid någon annan för att fixa det där med beröring. En bra daglig rutin är att faktiskt röra vid sin egen kropp på ett kärleksfullt sätt. Till exempel genom egenmassage eller genom att smörja in kroppen. 

Men jag tror att det ger ännu mer att röra vid någon annan, visa ömhet, visa kärleksfullhet genom beröring. Den kan vara kamratlig, sensuell, sexuell - det spelar inte så stor roll. När vi blir berörda - och när vi själva berör andra, utsöndrar vi lugnhormonet oxytocin, och det i sig skapar en atmosfär av omtanke, av mjukhet... 

I vår familj lägger vi oss vid olika tider, maken och jag. Jag brukar krama kudden timmar före honom. Ibland känns det lite ensamt där i sängen. Häromkvällen lade han sig samtidigt som jag. Jag somnade nära, liggandes sked, och jag riktigt kände hur det fyllde mig med energi. Jag brukar vakna till när han kommer på natten, jag får kroppskontakten och det är mysigt också i vanliga fall, men att somna in tillsammans, att möta sömnen med en annan kropp, det fyllde så uppenbart på extranivåer av energi och kvällen efter, som av en lycklig slump, somnade vi också tillsammans och jag bars genom den kommande dagen.

Så jag tror verkligen på detta... att vi behöver beröring... och att vi behöver hitta enkla sätt att skapa närhet. Så hitta något sätt att röra vid någon i dag. Jag rekommanderar varmt långkramen.... och känns det lite vådligt, så krama den du brukar krama, bara lite, lite längre och lägg märke till vad som händer i dig.

Kramar på dig

PS: Detta gäller verkligen alla. Jag tror att män behöver kramas mer. Även med varandra!