Jag har blivit en radiopratare ... och litar på att det blir bra.

Minst tre gånger i månaden talar jag i webbradio.
Det sker i Soul sisters, i en radiokanal som drivs av Marie Ek Lipanovska.
Och sedan i somras har jag också varit den författare som Marie har samtalat med i programserien “Fika med en författare”.
Den 22 december pratar Marie och jag om min bok “100% Charlotte”, men dessförinnan hinner jag med ett par Soul sisters program.


Det här året har jag utmanat mig själv på många sätt. 
Jag är ju van att skriva. Jag är van att lita på att texten flödar. 
Jag litar på att det funkar. 
Och jag försörjer mig i hög grad på egen text eller på att hjälpa andra med deras texter.

Lika säker på att det talade språket flödar har jag inte varit. 
Visserligen har jag aldrig varit tystlåten, 
men, jag har ofta känt mig osäker, i synnerhet när jag har stått inför en grupp.

Så att min första bok fick bli “Börja tala” (1999, 2006 - fortfarande väldigt matnyttig), kan jag så här i efterhand se som ett tecken. Det är en handbok för dem som vill tala inför grupp och själva arbetet med boken innebar för mig att jag passerade en rad trösklar och faktiskt blev lärare i ämnet.

Ändå fanns osäkerheten kvar. När jag började undervisa och när jag började föreläsa hade jag alltid manus. Skräcken var att tappa orden och inte hitta tillbaka igen. (Vilket hade hänt vid några tillfällen, fruktansvärda paniksituationer.)

Så för några år sedan slutade jag skriva manus. Jag gjorde presentationer i Key Note istället (power point för Mac). Det blev bilder och stödord istället för textmassor. Och jag upptäckte att det funkade.

Jag hade börjar släppa kontrollen, släppa taget och börjat lita på mig själv mer.

Jag startade kvinnogrupper och till en början hade jag manus också här, men så efter hand släppte jag taget där med (jag har alltid en intention och en övergripande plan för mina kvällar, eftersom jag är noga med att kunna leverera. I de fall meditationer ingår litar jag numera till att jag kommer att kunna vägleda - utan ett manus. Och det funkar. Wow.
Så i år har jag börjat prata i webbradio, regelbundet. Vi sätter ett ämne, vi sätter en intention... och så kommer ordet, så kommer samtalet. Det funkar!

I samma veva började jag göra små Youtubeklipp med mina morgontankar. Jag sätter en första tanke... och sedan pratar jag i ett par minuter. Det funkar!

Min lärdom detta år är att det är bra att sätta en intention och så envist jobba mot att den förverkligas och samtidigt släppa mig fri att vara i det ögonblick jag sitter i sändning. Och jag mer tillit jag känner, desto bättre går det känns det som.

Häromdagen talade Jeanette Östling och jag om tankar inför julen i Soul Sisters (som du kan lyssna på när du vill.) Marie, Jeanette och jag sänder två och två tillsammans i olika konstellationer, varje tisdagmorgon kl 08.30.

Och den 22 december, som är en väldigt speciell dag för mig, är jag åter i studion för att tala om 100 procent Charlotte, i “Fika med en författare”. Ser fram emot det.

Och här är morgonens Youtubeklipp. Färskt så det ångar om det.