Jag läser Vaginabok på tåget... och bryr mig inte om vad andra tycker

I går satt jag några timmar på tåget.
På hemresan fanns egentid.
Jag hade tagit med Naomi Wolfs bok “Vagina, a new biography” och hann med att läsa flera kapitel. Väldigt intressant.
Och jag inser att jag i dag har lätt att läsa “förbjuden” litteratur, även om offentligt.

Jag har jobbat och jobbar mycket med skam. För som jag ser det är skam en viktig begränsande faktor i livet. Rädslan för vad andra ska tycka kan vara förlamande.
I min bok “Ingen skam i kroppen - frigör din sexuella kraft” ställer jag en rad frågor, där läsaren får möjlighet att känna in om den väcker skam eller inte. Liknande frågor brukar Alexander och jag ställa när vi leder kurser. 

En fråga lyder ungefär: “Brukar du läsa erotisk litteratur på bussen.”

Just den brukar de allra flesta svara nej på. För vad skulle andra säga - eller snarare tänka, många är ju så “väluppfostrade” att de inte säger något - om de såg att du läste 50 shades of Grey, Kärlekens nöjen... tja... eller Naomi Wolfs bok om Vaginan?

Naomi Wolfs bok går visserligen inte att klassa som erotisk litteratur eller pornografi. Men hon vågar tala om något som många låter bli att tala om. Hon talar uttryckligen om fittan, yonin, vaginan... och hon gör det mer stor sakkunskap och med oerhört många forskarrreferenser. Det hon gör, säger jag efter att ha läst den första fjärddelen, är verkligen att skapa en ny biografi, där hon visar att det finns mycket ny forskning som visar tidigare mer eller mindre okände kopplingar mellan kvinnans kön och hjärnan och där hon lägger fram många nya intressanta, spännande tankar om kvinnans njutning, hormoners bidrag till detta och mycket mer. 

Jag kommer att återkomma till boken, för den är intressant - och samtidigt märkligt kontroversiell, för det hon berättar om är sådant som somliga inte vill höra. Det är för jobbigt och stämmer inte alltid in med olika politiska åsikter.

Det jag insåg när jag plockade fram boken var att det inte var svårt alls. Det spelade mig ingen roll om någon såg att jag läste just den boken. Eller snarare, fanns det en liten känsla av: Ja, titta ni... jag vågar. Fast inte ens det var särskilt starkt. Att läsa något öppet har blivit mindre kontroversiellt för mig. Till och med min inre domare tiger och inser att det faktiskt inte är farligt att läsa denna ytterst vackra bok i andras närvaro.

Så skönt det känns. 
Detta blir ett bevis på att saker händer inom mig. 
Att mina rädslor för vad andra ska tänka eller tycka långsamt ger vika. 
Att jag tagit steg mot att verkligen bli en 100%-are. 
Så utan att riktigt tänka på det hade jag skaffat mig ett kvitto på det.

Finns det rädslor som du har släppt? 
Friheter som du i dag vågar ta dig, som du inte vågade tidigare?