charlottecronquist

Vem avgör vad som är roligt? #blogg100

Okej, jag har inte perfekt hörsel . Ibland hör jag fel. Och omgivningen skrattar. Ibland känner jag mig sårad, andra gånger inte. Och jag ...


Okej, jag har inte perfekt hörsel.
Ibland hör jag fel.
Och omgivningen skrattar.
Ibland känner jag mig sårad, andra gånger inte.
Och jag börjar fundera över vad som blir roligt.


Jag hör människor som driver med sig själva. Spm lyfter fram det som andra skulle kunna reta dem för och står liksom själva för skämtandet. Som kallar sig blindstyren, professor Kalkyl, blattar, cp eller bögjävlar. (Eller något annat du själv kan komma på.)


Och då blir det roligt. Det blir roligt när vi själva kommenterar något så. Att vi visar självdistans. Det finns en rad ståuppkomiker som mer eller mindre bygger sina varumärken på att lyfta fram det andra kan ha fördomar kring eller kan vara rädda för. Och det kan vara befriande roligt... och för mig kan det få flera effekter... En av dem är att fördomen kläs av och jag ser människan. Och att jag får möjlighet att spegla mina egna fördomar. (Tänkte jag verkligen blatte?) 


Något jag har funderat en hel del på är när andra sätter samma etiketter på ANDRA. Då blir det sällan lika roligt och då kan den som blir stämplad som något bli ledsen, arg, känna sig kränkt eller skratta med skrattarna.


För en tid sedan skrev jag om min hörsel på Facebook. Alltså att det är konstaterat att jag har rätt till hörselhjälpmedel. Jag känner mig inte som hörselskadad, men jag tycker det är svårt att uppfatta vad de som sitter en bit ifrån mig sitter i bullriga miljöer och kombinationen restaurang och hög bakgrundsmusik är förödande för mig. Jag kan också höra fel, tolka fel, vilket leder till de där skratten jag inledde med.



Den första kommentaren jag fick på Facebook var: Va?
Och jag blev lite ledsen. Jag hade ju just sagt att jag hör dåligt, och så kommer det där sämsta av hör-illa-skämten direkt. Jag vet att personen inte menade något illa. Jag gillar hen. Det jag funderar över är detta... att jag faktiskt blev lite ledsen. Att jag kände mig lite sårad. För när hen skojade, så dog skämtet för mig.


Och jag undrar hur ofta det är så. “Jag” får skämta om mina tillkortakommanden, men andra får det inte. Det är som min man brukar säga. När han var liten fick ingen slå hans lillebror, utom han själv. Och jag har sett otaliga exempel på när någon kritiserar en närstående, men absolut inte vill att någon annan ska framföra kritiken.

Det är klart vi ska skratta, men när skrattar du med hjärtat och när sätter du det i halsen?


Vad handlar detta om, egentligen? Vem avgör vad som är roligt? Är jag trist och trångsynt om jag inte skrattar med i alla hörselskämt som andra drar? Hur är det där med skrattperspektivet? Handlar det om något så enkelt som att jag “skrattar med” mig själv och upplever att andra “skrattar åt”? 


Sen går det att dra resonemanget längre, som att se exempel på skämt som blir rasistiska, sexsistika, lyteskomik etc. Men nu jag stannar vid detta: Vem avgör vad som är roligt?


PS: Du får självklart både skratta åt eller med mig... det är upp till dig. Bara kände för att lyfta frågan.

Jag är med i bloggutmaningen #blogg100. Detta är dag 9

Related

livet 506888878556898069

Skicka en kommentar Default Comments

  1. För mig är det enkelt när det gäller humor. Jag skrattar tex sällan när andra gör narr av andra. Att bjuda på sig själv är kul och ofta uppskattat av andra också.
    Men humor som bara kan vara kul genom att man gör narr av någon som ej bett om det är inte humor i mina ögon.

    I ditt eget exempel måste jag säga att om man inför sina vänner beskriver ett allvarligt problem utan att ha humor i det är det bara plumpt att skämta om det anser jag.
    har en del såna vänner som ofta försöker skämta ang min dotter och hennes autism. Jag blir irriterad. Kan inte förbjuda men jag behöver inte tycka det är okej eller roligt.

    http://justsaying.se/

    SvaraRadera
  2. charlotterudenstam4 februari 2013 kl. 17:14

    Mmm... det är väl lite så det känns. Även om jag tränar på att inte bry mig så mycket när folk skrattar "åt".

    SvaraRadera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item