Sex och skam: Vad ska mamma säga?
Det tog flera år innan jag vågade ge ut boken Ingen skam i kroppen . Det var min rädsla som hindrade mig. För vad skulle mamma säga...
Det tog flera år innan jag vågade ge ut boken Ingen skam i kroppen.
Det var min rädsla som hindrade mig.
För vad skulle mamma säga om jag skrev en bok som innehåller ordet fitta?
Jag fastnade i skammen ... att andra skulle skämmas för mig ... eller börja säga: Men, Charlotte har du ingen skam i kroppen.
En del av rädslan var att jag darrande skulle huka inför det.
Jag vet verkligen att rädsla kan hindra - och att det går att komma över rädsla.
Hur föreställningar som finns i huvudet kan bli mig övermäktiga.
Hur skammen, skämmandet, känslan av att bli förpassad till skamvrån kan vara så jobbiga att jag låter bli att ta ett steg framåt. Trots att jag egentligen vill.
Men i dag är jag medveten om att livet levs nu och framåt.
Det finns ingen väg tillbaka.
Mitt liv är mitt - och inte min kära mammas.
Mina val är mina.
Min skam är min.
Och min befrielse är alldeles min egen. Min kraft är min egen. Min sexualitet är min egen.
Att våga trots att det känns, att våga trots att jag befinner mig i den yttersta delen av komfortzonen, har inneburit utveckling för mig. Och jag är tacksam över att jag kan omfamna skammen, titta på den, vagga den och säga: Det är jag som bestämmer nu, inte du, du får finnas, men acceptera att det är jag som väljer.
Så mer skamfri möter jag världen i dag. Inom en vecka på två föreläsningar för dig i Skåne. I morgon i Höör och nästa onsdag i Malmö. Varmt välkommen!
Charlotte
SvaraRaderaDet är du som bestämmer över ditt liv. Vad andra tycker är sekundärt. Mina medmänniskor måste älska mig som jag är inklusive mina val och handlingar.
Sex är ju extra skambelagt. Ordet fitta är ju faktiskt rätt oskyldig! Jag tror att nästan alla använder det. Det känns bra att erkänna för sig själv vem man är. Du är en modig och klok kvinna, Tycker om att läsa dina kloka ord.
Mitt ex och jag tog mostsvarande steg för ett antal år sedan, då vi berättade för våra barn vi medverkat på porrbilder och porrfilm. Det var så vi träffades faktiskt. Jag som fotograf och hon som inspicient, sminkös och modell. Såg faktiskt min ex-fru naken innan jag sett henne med kläder! Vi medverkade också sedan som aktörer. Våra barn tog vår porrkarriär med ro medan jag och min ex-fru var nervösa för hur de skulle reagera. Vår dotter sammanfattade situationen med att säga vi varit modiga som gjort vad vi velat och sedan hade mod att berätta. Sex är är naturligt och vackert!
Wow, stort Hans-Erik. Det är bara på en punkt som jag inte helt håller med dig. "Mina medmänniskor måste älska mig som jag är inklusive mina val och handlingar." Lite hårklyverier, men jag menar att ingen "måste" något i förhållande till mig och jag har inget att göra med deras åsikter: "Vad andra tycker om mig har jag inte med att göra". Däremot så är jag hel - och det är den person andra får ta emot. Eller inte. Så om du fattar, jag håller i grunden med, men behöver göra den där distinktionen. Kram Charlotte
SvaraRaderaNär Alexander skulle vara med i Outsiders om Vaginarts fick jag en liknande upplevelse som du beskriver med barnen...
SvaraRaderaCharlotte,
SvaraRaderaHåller helt med dig om min formulering. Den är inte så bra. Det är klart att jag inte kan kräva att mina medmänniskor skall älska mig. Det är riktigare att säga som du; "Vad andra tycker om mig har jag inte med att göra".
Jag förstår att dina/era barn tog det rätt naturligt med att föräldrarna gjorde konst som är sex relationsorienterat. Jag tycker också det känns skönt att ha en "hemlighet" mindre inför sina närmaste. Mitt ex och mitt "avslöjande" ledde också fram till flera bra samtal med våra barn om relationer och sex.
Det blev också en hel del prat och frågor med dom. Om hur det kändes att sex och vara naken inför andra och kamera? Om vi hade ångrat oss någon gång? Om vi hade haft något obehag eller fått några negativa konsekvenser eller reaktioner? Om vår relation påverkats?
Charlotte
SvaraRaderaEn relektion
Din rubrik är "Vad skall mamma säga?". Min rubrik blir istället "Vad skall barnen säga?" Iaf ett sundhetstecken att jag lyckats med min föräldraseparation. Sen hoppas och vill jag att min/våra barn har en snd separation från mig och min exfru" och skapar sig sina egna liv