Det sker en tyst revolution, skriver Linus Jonkman . Och de som börjar ta plats är de som är som han, de introverta. För med inte...
https://lustochliv.blogspot.com/2013/06/ny-bok-introvert-nu-tar-de-tystlatna.html
Och de som börjar ta plats är de som är som han, de
introverta.
För med internet och sociala medier är det möjligt att nå
många, utan att exponera sig själv. Ta bara svensken Markus Persson, som
skapade spelet Minecraft . Han har en och en kvarts miljon följare på twitter
och följer själv bara 206 personer.
Linus Jonkmans bok ”Introvert” är intressant läsning för dig
som vill förstå människorna omkring dig – och kanske är den alldeles särskilt
intressant om du känner dig tvingad att mingla på ett extrovert sätt, trots att
du innerst inne hatar det.
En introvert person kan sitta hemma på sin kammare utan att
känna sig ensam. Självsamhet kallar Linus Jonkman det. Han kan fördjupa sig i
något han älskar och outtröttligt ägna sig åt det, som att skriva en bok i
nattlampans sken, med stöd av kaffe och lite knäckebröd.
Han kanske dröjer lite innan han svarar, men inom sig har
han en värld av bilder, som omgivningen sällan anar. Han lägger märke till
detaljer, förbereder till exempel ett framträdande minutiöst och går sällan att
beslå med tankefel. Slår dig förmodligen i TP.
Och även om han tycker möten är bortkastad tid, är han
förmodligen en av de smartaste vid mötesbordet. Av medlemmarna i MENSA (som
kräver ett IQ på ungefär 130 av sina medlemmar) är en majoritet introverta.
Jag är hyfsat extrovert. Det visar livet och det visar testet
i Linus Jonkmans bok med all önskvärd tydlighet. Men jag har introverta drag.
Jag kan tycka det är jobbigt att ringa telefonsamtal, att gå på stora fester
och jag har ganska få vänner. Samtidigt älskar jag verkligen att stå på scenen,
att möta människors blick, att få människor att lyssna och att berätta om mig
själv.
Linus Jonkmans bok får mig att reflektera över hur jag
förhållit mig till andra genom livet och göra det med
introvert-extrovert-glasögon. Jag inser att jag själv blivit allt mer
extrovert, ju mer jag släpper taget om rädslan för vad andra ska tänka.
Och kanske är det så att jag blivit mer extrovert för att
världen har understött det beteendet. Vi lever fortfarande i de extrovertas
tidevarv där den som skriker högst får mest uppmärksamhet.
En intressant grej i Linus Jonkmans bok är att han talar om
den introverte som rätt reserverad, som inte berättar så mycket om sig själv
och som håller inne med sina känslor. Som kan ha ett pokerfejs, men att det
innanför den där slutna masken rör sig massor med tankar och känslor.
Trots det använder han sig själv som exempel boken igenom.
En paradox. Samtidigt är det just detta, att Linus Jonkman vet vad han talar om
och kan illustrera den introvertes dilemman, som höjer bokens trovärdighet.
Linus Jonkman menar att introverta personer har haft det
motigt under en längre tid och att de ganska ofta blir missförstådda i en värld
där arbetsgivare vill anställa ”sociala personer”.
Men han ser att de introverta nu är på väg att ta allt
viktigare poster i världen. Att vi också behöver eftertänksamma personer.
Ledare som Barack Obama, Fredrik Reinfeldt och Stefan Lövén kategoriserar
författaren som introverta.
Introverta får också ökade möjligheter att nå ut, utan att
behöva skrika högst eller klä sig i köttklänningar som Lady Gaga. Internet är
en idealisk säljkanal för introverta som därmed kan bära ut sina idéer i
världen utan att behöva höja sin röst.
Några exempel på skillnader mellan extroverta och introverta
personer:
En extrovert person tänker gärna högt. Den introverte tänker
först och agerar eller pratar sedan.
Den extroverte berättar om hur det känns och gråter
offentligt. Den introverte vill inte besvära andra med sina känslor. Hen biter
ihop – och kan för omvärlden framstå som känslokall.
Den extroverte blir snabbt uttråkad. Den introverte kan
syssla länge med samma sak, hålla fokus och hamnar relativt lätt i flow.
Den extroverte vill få saker gjorda snabbt och målar med
breda penseldrag. Ibland blir det fort och fel. Den introverte är uppmärksam på
detaljer och kvalitetsavvikelser.
Den extroverte gillar att dra på äventyr, från en minut till
en annan. Den introverte gillar egentligen
inte att resa och resor ska planläggas.
Då och då under läsningens gång fnittrar jag till.
Det sker
särskilt när jag ser skillnader mellan mitt eget sätt att handla och andras.
Jag ler åt min egen otålighet, min vilja att ha snabba svar från andra och min
förmåga att leverera material.
När jag läser den här boken får jag större förståelse för
andras världar och det blir lättare också för mig att vila på hanen och vänta
in den introverte – eller den introverta delen i mig.
Här är en uppmaning till introverta från Linus Jonkman:
”Fatta inte extroverta beslut bara för att världen är
extrovert. Det gäller att hitta tillbaka till vår korkek. Aktiva val som dessa
är det som jag ser som den tysta revolutionen. Denna revsolution innebär inte
att skrika och slå i dörrar eller att stå på barrikader och bränna underkläder.
Det handlar istället om att välja bort det som inte ligger för vår riktiga person. Jag har erkänt för mig
själv att jag oftast hellre läser Batman i mjukisbyxor än får på
gourmetmiddagar i kostym. Den tysta revolutionen handlar framför allt om att se
introverta drag som önskvärda. Det är dags att se eftertänksamhet,
självständighet och djupt fokus som goda egenskaper. Jag önskar en framtid där
jag inte hittar artiklar om seriemördare när jag googlar introvert och där inte
alla platsannonser för en social person."
Introvert är en riktigt läsvärd bok – förutom allt annat har
Linus Jonkman en förmåga att leka med orden, det anar du av citatet ovan.
Go, Linus, go!
Se till att få det!
SvaraRadera