Jag läser ett långt reportage i Sydsvenskan med rubriken ”Förföljda, förtryckta – kvinnor.” Jag blir ledsen och arg för att kvinnor ...
https://lustochliv.blogspot.com/2013/06/utmarkt-reportage-i-sydsvenskan-om.html
Jag läser ett långt
reportage i Sydsvenskan med rubriken ”Förföljda, förtryckta – kvinnor.”
Jag blir ledsen och arg för
att kvinnor i många ögon inte ges samma värde som män och att olika former av
förtryck mot kvinnor tillåts i dagens Sverige.
Det tycker jag är skamligt.
Hur kommer det sig att
myndigheter, skolor och allmänhet tillåter att kvinnor i alla åldrar förföljs,
förtrycks och förlöjligas?
Vad är det som gör att ett
beteende som accepteras om en man har det, blir oacceptabelt om en kvinna har
det?
Vad är det som gör att
kvinnor som står upp för sig själva bespottas och förlöjligas, medan män som
gör ungefär detsamma ses som hjältar?
Vad är det som gör att
tjejer, till och med nu 2013, ses som slampor om de gillar att ligga, medan
killar får king-status?
Vad är det som gör att vi
inte samfällt säger: Stopp, det här accepterar vi inte?
Och vad är det som gör att
om jag ställer mig upp och försvarar allas rätt att bli sjyst behandlade – och
därmed kvinnors rätt till detta – lätt blir betraktad som hysterisk feminist
och riskerar att få en hink skit kastad över mig?
Det är något som är ruttet
i landet Sverige.
Men hur vi ska göra något åt det, är jag inte människa att
säga.
Jag menar att myndigheter
ska göra sitt. Tydligt markera.
Att lärare i skolor ska göra sitt. Tydligt
markera.
Att allmänheten ska göra sitt. Tydligt markera.
Att du ska göra ditt.
Tydligt markera.
Och att jag ska göra mitt. Tydligt markera.
Just nu gör jag mitt i
detta blogginlägg.
Just nu säger ja: Nu räcker det.
Och jag tror att det är där
arbetet för en värld där alla respekteras och där kvinnor slipper riskera
kränkningar, förtryck och förföljelse, börjar hemma i mitt eget hjärta.
Vi har
alla någon form av ansvar.
Jag tror också att det är
viktigt att skilja på sak och person.
Att säga nej till beteenden, snarare än
till personer.
Människor kan ändra beteenden, människor kan börja tänka själva.
Människor kan välja att sluta göra fega val.
Jag läser texten i
Sydsvenskan igen. Den serverar flera scener där det gemensamma är olika former
av förtryck mot kvinnor och hur det bemöts av omvärlden.
Om gymnasietjejer som
tröttnat och skapat Systerskapskören som sjunger ut sina egna erfarenheter av
skolan:
”Jag lärde mig om rätt och
fel, att alla är lika, kille som tjej.
Jag lärde mig att sitta tyst, att alltid
vara söt och rar,
att killarna alltid är bättre än jag.
Jag lärde mig att jag
var svag, att ingen ville ha mig i sitt lag,
det var det jag lärde mig idag”.
De möts med nedsättande och
sexistiska glåpord på Facebook.
Om tjejen som blir förföljd
av sitt ex och blir nonchalant bemött av rättsväsendet.
Om tjejen som står blodig
efter att ha blivit slagen i ansiktet med en skiftnyckel av sin bror, utan att
polisen agerar.
Om män som kontrollerar
kvinnors livsrum på olagliga sätt.
Och så fortsätter det.
Varje år dödas i snitt 17
kvinnor av en närstående man.
Förra året skedde fyra av kvinnomorden i Malmö.
I Malmö anmäldes mer än 500
fall av misshandel av kvinnor som blivit slagna av en närstående - och då ingår vaken sexbrott eller olaga hot
i statistiken.
I Sverige misshandlas
kvinnor oftast inomhus av en manlig bekant.
Den farligaste platsen för en
kvinna att vistas på är hennes egen hem.
För män är det annorlunda, de
misshandlas oftare på gator och torg av obekanta förövare.
Och den allra största delen
av brott som kvinnor utsätts för når aldrig polisens kännedom.
Detta är verkligen helt
fel. Läs reportaget i Sydsvenskan och begrunda.
Vad kan du göra konkret,
just nu, för att stärka kvinnors rätt att vara sig själva och leva fritt, utan
hot om förföljelse, förtryck och förlöjligande?