Insikt: Det är mellan rummen det händer

Det här kungsljuset mötte jag mellan rummen på kvinnofestivalen.

Ibland tänker jag att det är i mellanrummen, mellan rummen det händer.

Jag riktar min blick framåt, mot scenen och tror att det är det viktigaste.

Men i själva verket kan det vara handen som vidrör mig, 
blicken som ser mig, 
kramen som fångar mig, 
som är det som verkligen är upplevelsen.

Jag undrar hur många gånger jag sökt åt fel håll. 
Sökt svaren på scenen. 
Riktat uppmärksamheten mot det uppenbara… och så tappat bort det som finns mellan rummen, på rasten, i tomheten.

I helgen var jag på kvinnofestival i Mundekulla.
Jag insåg att jag fick mina största insikter mellan rummen. 
Jag är så tacksam för att jag uppmärksammade det.

Några smultron vid kanten av skogsvägen. 
Rösten som sa till mig att vila i vandringen. 
En kvinna som omslöt mig med sin energi. 
Skrattet i en blick. 
Varandet.

Nu ska jag träna på att se det som inte är det uppenbara. 
För att göra det krävs ibland att jag saktar ner farten. 
När det går väldigt snabbt, är det lätt att tappa bort det subtila, nyanserna, att se vad som händer mellan rummen. 
I mellanrummen.

PS: Jag läste nyss Bob Hanssons senaste blogginlägg, om hur lätt det kan vara att falla.. och jag bara älskade texten. Förmodligen för att det var hög grad igenkänning för mig. Läs den du också.