Jag klär av mig naken

Jag håller alltså inte med!

Jag föddes naken.

Jag sover naken.

Jag älskar naken.

Jag duschar naken.

Jag badar naken.

Alla föds vi nakna och ändå har vi gjort vissa delar av kroppen till något ”oanständigt”. Redan Eva fick dölja sitt kön med ett fikonlöv.

Jag funderar en del på detta. 
Varför vi förvandlat delar av kroppen till något som är skamligt att visa upp, som är oanständigt eller som är något som kan chocka eller skada andra. 
Varför denna upprördhet kring vårt ursprungliga tillstånd?

Och vad det är det som gör att det är just könen – och i kvinnors fall brösten – som blir utsatta för detta tabuiseriande?

Är det sexualiteten snarare än könen och kvinnobrösten som är det som skambeläggs, är det vi räds, är något jag undrar?

Är det tanken att om någon ser ett kön eller ett kvinnobröst så riskerar det att väcka någons lust? 
Är det den enkla förklaringen bakom lager av badkläder eller att det på så få ställen finns gemensam bastu?

Jag cyklar längs stranden i Malmö. 
Jag ser tusentals människor i badkläder. 
Vid den bortersta bryggan, brygga 10 ligger nakenbadet, som en liten ensam enklav, på behörigt avstånd från textilarna.

Jag hinner drömma att nakenbadarna vinner mark och att de snart också behöver brygga nio, för att sedan sprida sig så att nakenbadet blir normen.

En kvinna får inte gå på stan i bikini. 
Det kan vara förargelseväckande beteende. 
Och om bikinin ändå kan passera, så får hon absolut inte gå barbröstad på stan.
 Medan män kan visa sina bröst var än de vistas, utan att det är på det minsta sätt förargelseväckande.

Jag brukar föreslå mina vänner att vi möts på nakenbadet. 
Många backar och säger: 
”Jag är inte där än”. (Vad väntar de på???)
Somliga vågar sig dit och märker att de överlever både att sola och bada nakna.

När Alexander och jag nu ordnar sexsibilityfestival är en av de frågor jag ofta får: Kommer människor att vara nakna på festivalen?

Och jag svarar att det inte är någon stor fråga. 
Somliga gillar att vara nakna i en workshop eller på stranden, somliga inte. 
Valet är individens. 
Och den avslappnade hållningen till nakenhet verkar förvåna vissa, förfära andra.

I workshoppar inom sexsbilityområdet får deltagare möjlighet att (men tvingas inte) pröva nakenhet. 
Att vara naken. 
Att tillåta andra att se den nakna kroppen. 
Ganska snabbt ökar acceptansen för både den egna och andras kroppar.

Jag minns när jag första gången gick en utbildning där det var gemensamma duschar. Första gången jag duschade och hamnade där samtidigt med en man var jag djupt generad, undvek att titta åt skrevets håll, kände mig ändå lite som en voyeur. Men efter ett par duschningar var det avdramatiserat. Vi stod helt enkelt sida vid sida och tvättade våra kroppar. Det var inte mer med det.

Jag är glad att jag i dag har ett mer neutralt förhållande till min kropp. 
Att jag inte skäms över att någon ser den.

Dessutom är det underbart skönt att bada naken och slippa det kalla våta tyget mot kroppen.

Lördagsutflykt till Skanör, där den som vill ge sig till lands ände får vara naken. Nakenbadet ligger så klart längst ut - och i just detta fall känns det riktigt bra!