Sexsibilityfestival: In the land of bliss

Jag befinner mig i landet bliss, salighet låter inte riktigt rätt på svenska, det är mer en känsla av att vara. 

Att vara lycklig.

Att älska mig. 

Att känna mig i kontakt med livet, jorden, mig själv och människorna runt mig.

Jag är i ett tillstånd som jag möjligen kände mig i när jag födde mina tre barn. Total närvaro.

Jag är en lycklig människa och det är helt underbart att få vara i detta tillstånd, fyllas av detta tillstånd, på sexsibilityfestivalen.

Jag har tala med en rad journalister de senaste dagarna. 

Jag har talat med radio, teve och tidningar och bara låtit orden flöda. 

En sak som ständigt dyker upp, som kommer till ytan, är att detta är en fredsrörelse, en kärleksrörelse, en livsrörelse… att det jag gör, det vi gör, är att bidra till mer kärlek, mer närhet, mer sanning, mer fred på jorden.

Och det som får dra sig undan är skammen, är rädslan, är skulden, är känslan av att vara fel och liten.

Jag inser att jag är en av dem som skapar denna fantastiska space. 

Det känns lite jobbigt att säg det… för Jante klappar mig på axeln och viskar att så kan jag väl inte säga. 

Men sanningen är ju den att jag är en fantastisk människa (och du också så klart) och att jag nu befinner mig på rätt plats i livet.

Jag ska bjuda på ord om kärlek, 

jag ska sprida kärlek, 

jag ska vara kärlek, 

jag är här för att bidra till mer liv, mer balans… 

och just nu känner jag att det är precis det jag gör.

Jag är nära livet. 

Jag är i livet. 

Jag är livet.

Det magiska är att när jag verkligen är jag… så möts jag också av så otroligt mycket kärlek. Jag har aldrig mött så många varma blickar, så många vackra ord, så många innerliga kramar som denna vecka…

Och alla dessa möten har för mig skett med den sexuella energin närvarande, men helt utan sex… det sexiga behöver inte ligga i sexet… det sexiga är just nu för mig något annat… Att vara här, nu och drunkna i mina eller någon annans ögon. 

Att smälta i en omfamning. Att vara.

Tack livet. 

Tack mig. 

Tack alla som omger mig.

PS: Däremot vet jag att en massa andra människor här på festivalen har hunnit med mer fysisk närhet med varandra än just jag.