100% Du: Försvarsmekanismer – arrogans

För att slippa känna eller för att slippa bli uteslutna ur gemenskapen, eller för att andra ska gilla oss, kan vi ta till olika försvarsmekanismer. Oftast sker detta omedvetet.

Vi kan till exempel rationalisera, vara arroganta, spela martyr eller offer, vi kan gå till attack, eller dra oss undan, låtsas vara oberörda, eller så kan vara kameleonter och spela en roll som vi tror att andra kan acceptera.

Vara arrogant

När du väljer att vara arrogant så placerar du dig över andra människor. 

Du ser oss som bättre än dem och kan trivas med att titta ner på andra. 

Men att sitta där uppe och se ner på andra kan dels kännas rätt ensamt och dels bygger det på självbedrägeri.

Arrogansen döljer ofta mindervärdeskomplex och är något du tar till för att blåsa upp dig till större proportioner än du har och låtsas som att det är sant. 

Om du sticker hål på din arrogans går en hel del av luften ur dig… och du blir mer känslig.

Jag har ofta valt att känna mig förmer än andra, satt mig på mina höga hästar och sett ner på andra.

Men det är lite som att kissa på sig. Det värmer för stunden och sedan blir det blött och kallt.

Charlottes arrogans.

Jag befinner mig i en liten våning på Östermalm. Det är en massa människor som jag tycker är bättre än jag och flera säger fiiiint. Jag känner mig underlägsen. Jag talar dalmål och har andra referensramar än de. Jag har aldrig varit i Åre och åkt skidor och jag har aldrig seglat och jag har inte den sortens solbränna. Vi äter rostade kastanjer och det är nytt för mej. Rostade kastanjer och rött vin i glas och sällskapet är liksom på en regatta i Sandhamn med vita jeans.

Jag är utanför och tycker att de är ytliga. För att det inte ska göra så ont väljer jag att döma dem. Jag är utanför och vill komma in. Eller jag vill åtminstone märkas. Jag vill att de ska se mej trots att jag inte har viiita liiijiiins och aldrig har bott i liiiidingö.

Jag letar desperat efter något att säga. Jag ska säga något som ska väcka dem .

Så jag börjar tala om min mammas liv och leverne de senaste åren. Hur jobbigt hon haft. De tittar på mej med blanka ögon. Jag bryter typ alla tabun man kan under loppet av några minuter. Så snart de kan, när jag dragit andan känns det som, vänder de sig om och börjar tala om Klasse som startat krog i Duved och de jämför backarna och talar om skidorna och after skin de ska fixa.

Jag dricker vin och blir lite full och blir bara mer och mer fel. Jag säger just inget mer, dränker mej i vinet, liksom. Det var enda gången jag blev ditbjuden.

Genom min arrogans, genom att förakta dem, så straffade jag ut mig själv.

Din läxa:

Tänk på en situation då du har använt arrogans som försvarsmekanism.

Charlotte Rudenstam är inspiratör, författare och sexsibilitycoach, hon vill bidra till att du blir en hundraprocentare.

Det här inlägget ingår i en serie. Det förra avsnittet handlade om rationaliseringar. Läs gärna det.