Häng med på 21 dagar med dynamic meditation

Jag har gjort många dynamic meditation i mitt liv.

Som jag har hatat dynamic meditation.

Jag trodde nog till och med att jag gjort min sista.

Nu ska jag vara med i en 21-dagarsutmaning.

Ibland förvånar jag mig själv. Jag har hört andra tala om 21-dagarsutmaningar av olika slag och somliga har jag själv hakat på.

Men varför skulle jag välja att göra något så pass ansträngande som dynamic medition så länge. Latmasken i mig brukar skrika nej.

Men så hör jag mig själv säga att jag ska haka på den här utmaningen. Det gör nästan ont när jag skriver det… för vad ger jag mig in på. Hur ska jag hantera latmaskens försök att stoppa mig? Hur ska jag möta mina egna ursäkter?

Eller tänk om det blir helt annorlunda? Tänk om jag hoppar upp av glädje varje morgon för att göra mitt timslånga gympapass.

Jag har ingen aning om hur det kommer att kännas, jag har ingen aning om vad som kommer att triggas i mig, men jag väljer att följa det ja som ropar inom mig.

För en sak tror jag… och det är att jag kommer att känna mig mer hemma, mer fridfull, mer grundad och mycket gladare när de 21 dagarna är till ända.

Denna utmaning kommer en rad kvinnor att utföra. Vi gör det var och en hemma hos oss själva. Så du kan också hänga på. Nästa måndag 30 september startar jag.

Och nu har jag sagt det offentligt också.

Oj, oj, oj!

Så här beskriver jag dynamic meditation i min kommande bok 100% Charlotte 2.0:

Som jag har hatat dynamic meditation. En timme före frukost, fem faser, först tio minuter med fokus på utandning, så tio minuter utlevelse, tio minuter av jämfotahopp med uppsträckta armar medan man säger mantrat Ho, femton minuter stående blickstilla och så femton minuter dans.

Dynamic är jobbigt. Det är särdeles jobbigt för någon som till varje pris vill göra rätt. Jag ansträngde mig så mycket att jag var utmattad redan efter de första tio minuterna. Sedan var det utlevelsen. Då skulle jag leva ut galenskapen och skriken i mig. Gissa om det var svårt för en väluppfostrad flicka? Att sedan hoppa jämfota i oändlighet och helst med raklånga armar, var en plåga.  Allra värst att stå absolut stilla i femton minuter och bevittna.

Jag har gått igenom mycket i dynamic. Eftersom jag gått igenom flera utbildningar i Osho-världen, så har jag fått göra hundratals dynamic. Mitt förhållande till den meditationen speglar min relation till mig själv.

Under dynamic meditation har jag kommit i kontakt med hela mitt känsloregister. Jag har till exempel känt ilska, frustration, glädje, befrielse, matthet, ro, kärlek, ångest och tacksamhet. Ibland – i den stilla fasen – har kroppen känts som ett fängelse. Det har känts hemskt att bevittna svetten som rinner längs kroppen, eller känna flugan som sätter sig på nästippen, utan att agera. Andra gånger har det känts som en befrielse att stå stilla, jag har känt hur jag har blivit varande, att ingenting behöver göras, att all prestation är bortsuddad och att gilla den begränsning som stillaståendet innebär.