Samtalsämnen som väcker starka känslor.

Som barn tvingades jag sälja majblommor.

Håglöst brukade jag vandra mellan villorna och kom nedslagen hem utan att ha sålt en enda.

Mamma brukade förbarma sig över mig och köpa allesammans.

Ändå har jag någon gång rykts med när någon har föreslagit att jag ska sälja deras produkter vidare. Det har inte fungerat. Jag passar inte i MLM-världen.

Så häromveckan var jag på en lunch där en man började sälja in sitt MLM-företag. Han lovade guld och gröna skogar. Kontentan av resonemanget var att var fjärde miljonär har blivit det tack vare sitt engagemang i ett MLM-företag och att det räcker med att jobba en timme i veckan för att nå dit.

Han inledde med att ställa retoriska frågor av typen: 
Vill du vara ekonomiskt oberoende? 
Vill du kunna jobba en timme i veckan och tjäna lika mycket som en person som jobbar heltid?

Och tja, det vill antagligen många.

Där någonstans slutade jag lyssna för jag har svårt för människor som lovar runt och håller tunt. 
Dessutom undrar jag vem som i så fall ska betala för att jag ska bli miljonär? 
Betyder det att det är något märkligt med prissättningen? 
Vad är haken liksom?

Så jag skrev detta i min statusrad:

När någon säger: "Längtar du efter att bli ekonomiskt oberoende" så osäkrar jag min revolver. I nio fall av tio kommer fortsättningen ... gå in i ett MLM-företag... jobba en timma i veckan och bli en av Sveriges miljonärer. Jag har hittills inte träffat en av dessa miljonärer, och än mindre de som jobbar en timma i veckan. Men om någon av dessa MLM-säljare visar fram en radda exempel... så kanske jag stoppar ner revolvern i hölstret igen.

Hittills har detta inlägg kommenterats 73 gånger. Det var väldigt länge sedan jag hade en så lång tråd på Facebook. Frågan om MLM-företag berör uppenbarligen.

Jag kan se företrädare för olika MLM-företag som verkligen gillar sina företag, vad de står för, deras produkter och förmodligen filosofi. Och så finns där de som skyr dem och ifrågasätter dem. Glöden är ungefär lika stor eller stark på båda sidor skranket.

Jag funderar så varför känslorna blir så starka och upprörda. Det lär finnas tiotusentals MLM-företag (multilevel marketing) inom allt från smink till telefonabonnemang.

Flera av dem som inte gillar företeelsen per se väljer att kalla dessa företag för ”pyramidföretag” och menar, gärna lite svepande, att allt dessa företag gör är skit och till för att lura människor längre ner i pyramiden på pengar.

Flera av dem som gillar ”sitt” MLM-företag blir illa berörda av dem som ifrågasätter och talar gärna om produkternas goda kvalitet och att en del av dem också bidrar med högre världen – som att skänka pengar till tredje världen.

Personligen är min erfarenhet att jag inte passar som säljare i den världen, att jag - även om ändamålet kan vara gott – har svårt för de höga prisnivåer jag möter inom MLM. 
Jag har också svårt för idén om att jag ska bygga upp en egen säljkår, som i sin tur ska berika mig av sitt överskott. 
Just det är helt enkelt inte min grej – för mig känns det som att komma tillbaka till majblommorna och hur pinsamt det kändes att inte lyckas sälja en enda.

Sedan gör var och en ett fritt val. 
Jag möter engagerade personer som säljer kosttillskott och krämer och verkligen älskar det och tror på det. Varför inte?

Jag möter också skeptiker, där somliga ser något slags konspiration och som önskar att människor ska slippa bli lurade. Varför inte?

Jag menar att åsikt är ju fri. 
Och en fråga är – hur mycket av detta handlar om ”åsikter” och hur mycket handlar om ”fakta”?

Jag frågar mig: Vad handlar upprördheten egentligen om? 
Vad är det som rör upp så starka känslor? 
Vad är det som gör att somliga verkar ta någon annans åsikt personligt? 
Det kanske är extra lätt att blanda ihop sak och person i en fråga som engagerar på detta viset?

Hur tänker du?