Världen är inte vår, den är vi.

Ibland hör jag meningar som etsar sig fast, som ger mig en riktig tankeställare, som gör skillnad för mig.

Som häromdagen när jag lyssnade på Diane Pattersson, sångerska från amerikanska västkusten, som gästade Malmö för första gången.

”The world isn’t ours, it’s us”, sa och sjöng hon.

Bara ta in den meningen och meningen med den meningen.

Världen är inte vår, den är vi.

Vilken oerhörd betydelseskillnad.

Hur förhåller jag mig till världen om jag är världen? 
Vad är skillnaden om världen är min?

Jag tänker att om jag så att säga förkroppsligar världen, 
så blir det ju ännu tydligare att jag behöver ta hand om mig och jordklotet. 
För om jag gör något som skadar någon eller något annat, då skadar jag mig själv. 

Omvänt, när jag ger kärlek till mig själv, så ger jag också kärlek till världen.

Jag omfamnar den tanken.

Hur ser din världsbild ut? 
Vilken roll tillåter du ditt varande och dina handlingar att spela i den världen?

Tack särskilt till Linda Gyllenborg, som lockade mig att gå på konserten och få de här insikterna.