Berg-och dalbanan.

Ena stunden känns livet helt underbart.

I näst känner jag frustration, ilska och otillräcklighet.

Och en liten stund senare är lugnet där.

Livet som en berg-och dalbana – och jag vill vara med i varje fas av åkturen.

Hon tittar på mig med sina stora ögon och säger:

– Tänk på att du behöver vila ibland Charlotte. Du gör så himla mycket. Du gör så mycket bra. Men kom ihåg att ta hand om dig.

Jag tar in hennes ord, hennes omsorg och omtanke. Jag känner hennes kärleksfullhet och jag tar emot den.

En stunds senare vänder jag mig om och börjar beta av min att-göra-lista. Det är så mycket jag vill och som jag är villig att göra just nu. Tusen små saker för att göra världen till en bättre plats och människor med kärleksfulla i förhållande till varandra.

Skapa nya koncept, ragga folk till grupper, kurser, föreläsningar. Fixa det praktiska kring evenemang, skriva nyhetsbrev, blogga, nätverka, facebooka. Skriva färdigt bok, hålla samman grupper, coacha, fullfölja pensum, skriva artiklar och så meditera.

Jag vill så mycket… men hur mycket orkar jag. 
Vad skulle hända om jag stillade mig en stund? Skulle världen komma till mig då?

Jag brukar säga att det inte räcker att sitta under en korkek och meditera. 
Men hur mycket måste jag springa runt i världen och säga: Köp, köp, köp?

Just nu en stunds matthet. 
Jag ser uppförsbacken i berg-och dalbanan och samtidigt älskar jag den. 
Jag älskar vårt nya koncept The JoyRide. Jag längtar efter att världen jagar mig istället för att jag ska jaga världen. Jag vill kunna vila och samtidigt ge av mitt överflöd.
Ge mig manualen.