Konsten att omvandla smärta till kärlek.

Mitt emot mig sitter tantraläraren Sarita, som levt i många år i Oshos närvaro.

Hon berättar om hur Osho bjöd in människor till att skrika ut all sin smärta och alla sina klagomål och att många kom.

– Han tog emot och tog in all deras smärta och sedan transformerade han det till kärlek. Det var inget han behövde göra, det var en gåva till människorna och det var en av de saker som gjorde att jag fick så starkt förtroende för honom.

För ett dygn sedan satt jag vid frukostbordet och samtalade med Sarita om just detta. Jag undrar lite varför just detta samtalsämne kommer upp. Kanske för att jag ska lära mig något nytt om mig själv?
Redan i samtalet kunde jag se vilken fantastisk gåva Osho gav till de där människorna och vilken kapacitet för kärlek han hade. Det är rätt remarkabelt att kunna ta in en stor grupp människors alla eländen och sända tillbaka kärlek till dem.

För några månader sedan startade jag en tjänst som jag kallar Klagomuren. Tanken är att människor ska kunna komma till mig och bara tömma ut sitt elände, lätta på trycket och att jag bara sitter och tar emot det. Hittills är det ingen som har nappat på det erbjudandet – men det står fast.

Vad jag inte tänkte på när jag skapade den tjänsten är att det kan finnas en möjlighet att den som vill klaga väljer att klaga på just mig. Vad skulle ske med mig då?

Det är onekligen lättare att ta hand om klagomål som inte är personliga, än dem som är riktade direkt till mig.

Det Osho säkert var medveten om är att de flesta klagomålen är projektioner, så om det var människor som klagade på honom, kunde han, som upplyst person, släppa taget om dem, efter han var medveten om att klagomålen och smärtan var de klagandes egen.

Jag är verkligen inte upplyst. Somliga klagomål på mig gör ont i mig, även i de fall då jag inser att de egentligen inte handlar om mig. Andra gånger känns det lättare, speciellt när det är enkelt att se vem som äger uttrycken.

För mig är det faktiskt intressant att se när ett klagomål träffar mitt inre rädda barn och när jag lägger märke till den smärta detta barn kan känna. Kanske är det också så att när jag känner dessa sår, när jag är i dem, så är det ett steg mot att läka dem. Jag tror bestämt det är så.

Det finns en meditation du kan testa att göra där du själv tar emot andras mörker - du kanske ska testa att göra den?.