Jag lyssnar till ett skämt och skrattar hejdlöst, medan en annan person inte ens drar på munnen. Jag får beröm för en text och bli...
Jag lyssnar till ett skämt och skrattar hejdlöst, medan en
annan person inte ens drar på munnen.
Jag får beröm för en text och blir jätteglad, medan en annan
tycker att det bara är som det ska.
Jag känner glädje och tacksamhet över den vackra frostdagen,
medan en annan muttrar: ”Fan, snart är det vinter.”
Den typen av erfarenheter har fått mig att fundera på om det
är så att människor lever med olika ”grundtemperatur” när det gäller tankar och
känslor.
Framför mig ser jag en rad termometrar, där grundläget är
noll. Men tittar jag närmare på de människor som bär termometrarna kan jag se
att somliga ligger på några minusgrader i utgångsläget, medan andra ligger på
några plusgrader från början.
Och jag tänker att detta faktum verkligen kan påverka hur vi
uppfattar oss själva och världen – och hur vi ser på livet.
Om grundtemperaturen är låg så befinner sig personen
förmodligen ofta i en känsla av brist, av att livet är orättvist, av att vara
missförstådd eller inte accepterad. Det krävs mycket för att komma över noll
och sprudla av glädje, eller för att känna tacksamhet eller för att förlåta dem
som uppfattas ha utsatt hen for oförrätter. Det finns en risk att
grundhållningen i livet blir tungt för den här personen.
Jag gissar också att personer som går in i depressioner
tillfälligt sänker sin grundtemperatur och i allvarliga fall gör det rejält, så
att det kan upplevas som omöjligt att ens komma upp till nollgradigt och tina
upp.
Min upplevelse är också att grundtemperaturen går att
förändra medvetet. Alltså, att det går att höja den. Min känsla är att jag
sakta men säkert har höjt min egen. I dag har jag lätt för skratt, känner ofta
tacksamhet och får långsamt lättare både att förlåta och att be om ursäkt. Då
och då får jag minustemp. Jag dippar ner och världen blir gråare. I den temperaturen
har jag lätt att tolka ord, handlingar, gester som dömande mot mig och om jag
inte passar mig kan jag låta omvärldens reaktioner på mig ta mig ner i mer
kyla.
Hur skulle världen se ut om fler människor började på någon
eller några plusgrader?
Jag tycker det är så fantastiskt i dag att jag
verkligen kan känna tacksamhet när jag vaknar om morgonen och när jag kan bli
innerligt glad av små enkla vardagssaker, som att se något vackert i min
omgivning eller att se solen belysa de sista höstlöven som sitter kvar på
träden i min trädgård.
Tänk om detta med grundtemperaturen är en väldigt viktig
faktor?