Biljetten till kärlekens land.
Jag befinner mig ute i bokskogen. En eld brinner, en trumma som spelar rytmiskt. Och jag gör en resa genom tid och rum och hamnar...
Ibland kommer stilla droppar ner,
så små att de knappt kan kallas för regn,
men som ändå fuktar mina kläder.
hänger fortfarande klockor och bjällror som sattes dit i våras.
Det är doft av mylla, dofta av döende.
Och jag känner också en annan doft. Doften av pånyttfödelse.
Doften av det cykliska i livet som våra svenska årstider så mycket påminner om.
Det tar en tid för elden att riktigt ta sig.
Den lite fuktiga veden är motspänstig.
Slutligen tar den fyr och jag tittar både på de gula lågorna och den röda glöden.
Det är som att elden befinner sig i flera stadier samtidigt.
Den är både på väg att ta sig och dö.
Ur askan kommer senare något nytt att födas.
Den för mig till ett land där maskulint och feminint förenas
i en sexuell omfamning och där resultatet blir just överflöd
och jag ser hur mötet får blommor och pengar att växa och växeldra.
Det är som att det älskande paret föder så mycket nytt att det är svårt
att överblicka och över den växande blomster
- och pengaängen hovrar orden love, love, love, love.
I ett annat fönster i datorn befinner sig den färdiga inlagan och det som saknas nu är omslag och tryck.
Hon ska kläs på lite olika saker.
Och jag ska känna in när hon har tillräckligt mycket kläder för att gå ut och möta världen i sin helhet.
Jag ser fram emot det.
PS: Så slår det mig. Jag är i bok-skogen. Tack för den påminnelsen.