Adventskalender: 24 tankar om döden. 22.

Each day is a little life: every waking and rising a little birth, every fresh morning a little youth, every going to rest and sleep a little death.
Arthur Schopenhauer

22. Tänk om himlen är det som väntar oss?

Tänk dig följande scenario:

En hjärnkirurg hamnar i koma i en hel vecka.

Hans hjärna är helt utslagen. Han är hjärndöd under hela denna tiden.

Han bör inte överleva och överlever han är sannolikheten extremt hög att han blir ”en grönsak”.

Något helt annat sker. Eben Alexander vaknar upp och kan berätta om var han befunnit sig under veckan som gått. Boken som beskriver hans upplevelser heter ”Proof of Heaven”.

Vi lever i en märklig tid tycker jag. Det är som att vi människor tillåts titta in i dimensioner och möta platser som tidigare varit stängda för oss.

1996 fick neurologen Jill Bolte Taylor en stroke som slog ut hennes vänstra hjärnhalva, hon förlorade aldrig medvetandet utan fick uppleva vad högra hjärnhalvan står för – känslan av att vara ”ett med världen”.  Alltså en människa som verkligen vet vad hjärnan är och hur den fungerar får möjlighet att närstudera hur hjärnan fungerar för att senare kunna berätta det för världen, bland annat i boken ”Min stroke” och i otaliga föreläsningar.

1997 drabbades franska Elles chefredaktör Jean-Dominique Bauby av en hjärnblödning som ledde till det som kallas ”locked-in syndrom”. Han var helt förlamad och det enda han kunde göra var att blinka med vänstra ögat. Men eftersom han hade en bakgrund som skribent lyckades han, skriva en bok (genom att blinka på ett speciellt sätt) som beskriver hur en sådan person upplever världen. Och han upplevde verkligen allt, men var praktiskt taget oförmögen att kommunicera det. Tack vare ”Fjärilen i glaskupan” har vi fått ökad förståelse för människor som drabbas av detta syndrom.

Hösten 2008 drabbas hjärnkirurgen Eben Alexander av en stark smärta, som så småningom för in honom i koma. Han får en sjukdom som vuxna inte brukar få och han ligger en vecka i koma. Hans familj vakar över honom, någon håller hela tiden hans slappa hand och oddsen för hans tillfrisknande går nästan ner till noll. Människor kommer in i hans rum och ber för honom och på andra platser finns också människor som ber för honom. Plötsligt vaknar han upp och är, ungefär en vecka senare, helt återställd.

Eben Alexander har i hela sitt liv ryckt på axlarna åt nära-döden-upplevelser, eller snarare, inte alls trott på dem. Men i sin långa koma upplever han nya dimensioner, dit vi människor kommer efter döden. Eftersom han är där så länge hinner han se och uppleva mycket.  
Så här står det på baksidan av hans bok ”Proof of heaven”: 
”Alexanders återhämtning är ett medicinskt mirakel. Men det verkliga miraklet i hans historia finns på ett annat håll. Medan hans kropp låg i koma, reste Alexander bortom denna välrd och mötte en änglalik varelse som blev hans guide till djupare lager av en ”super-physical existence”. Där mötte han och talade med universums gudomliga källa. /…/ 
Den här berättelsen skulle vara märkvärdig oavsett vem som upplever den. Att det hände Dr Alexander gör den omvälvande. Ingen vetentskapsman eller person med en tro kan ignorera den. Att läsa den kommer att förändra ditt liv.”

När jag googlade på Eben Alexander och hans bok hittade jag naturligtvis mörka rubriker som talade om att Alexander hallucinerade. Och var och en är naturligtvis fri att tro vad den vill. Själv slukade jag boken på tre timmar och är verkligen fascinerad över att just han fick ha den här upplevelsen. Det höjer trovärdigheten i våra ögon.

Visste vi vad som väntar efteråt, kanske vi inte vore så rädda för döden?

(Men ett skäl till att detta är dolt för oss kanske är att det är för bra på andra sidan???)

  I år bjuder Charlotte Rudenstam på en annorlunda adventskalender. Hon låter dig reflektera över livet och döden i korta ord, sånger och annat som hon associerar till döden.

Bidra gärna med dina reflektioner i kommentarsfältet.