Har du en lycklig inre familj?

Vem är det som bestämmer över ditt liv?

Eller snarare, vad i dig tillåter du att styra ditt liv?

Är det en ettrig femåring eller har du en lycklig inre familj som fattar smarta beslut åt dig?

För det första. Jag har en radda med inre barn inom mig. Somliga är ettriga, andra är glada, några är rädda, andra är gränslösa. Jag gillar dem. Men mitt liv skulle bli väldigt krångligt om jag lät de sårade delarna av mig själv styra mina tankar, känslor och mitt handlande allt för mycket.

När vi nyligen var i Guatemala på ISTAS Level 1-training, såg jag en ny bild av en inre familj som jag gillade.

Låt oss säga att sinnet får representera pappan, att känslorna får representera mamman och att kroppen och hjärtat får representera barnen.

Ganska ofta är vi i kontakt med de sårade delarna av det maskulina, det feminina och av barnen inom oss. Det sårade maskulina kan till exempel göra oss dömande, tävlingsinriktade, ilskna och det är den delen i oss som tar till fysiskt våld. Det sårade feminina kan till exempel tjata, skvallra, snacka skit, mobba och kräva ständigt bekräftelse. 
Och de sårade barnen inom oss kan skrika: Det är farligt, rädda mig, rädda mig och glömmer bort att vi är vuxna nu också faktiskt kan agera vuxet.

Men tänk om jag i stället för att låta mig styras av den sårade familjen istället kan vara en del av den lyckliga inre familjen.

Se en fadersgestalt som bevittnar utan att döma, som skapar trygghet och håller utrymmet för andra. 
Se en modersgestalt som vågar känna allting på djupet, utan att projicera ut sina känslor på andra. 
Se barnet som representerar kroppen, som vill få känna lätthet, trygghet, att räcka till och som vibrerar av hälsa 
och se barnet som representerar hjärtat och som ser till att alla samarbetar med varandra och skapar en helhetskänsla i den inre familjen.

När jag är i kontakt med min inre familj har jag också lättare att möta andra människor. Min inre trygghet skapar grunden för sjysta möten på alla nivåer. När jag är med min inre familj försvinner det mesta av rädslan, av skulden och skammen. 
Och det gör att det finns möjlighet att verkligen mötas. Först mötet med mig själv och sedan med andra.

Hur skulle relationer och kärleksrelationer se ut i dag om fler möttes med sina inre lyckliga familjer? 
Jag inser att detta är bland det viktigaste jag vill vara med och bidra till. 
För då vågar vi vara oss själva och detta leder till mer kärlek i världen.