charlottecronquist

Jag tar farväl av en gammal älskare.

Under senare år har mötena med min älskare blivit allt färre. Från midsommar förra året och nästan ett år framåt valde jag att in...




Under senare år har mötena med min älskare blivit allt färre.
Från midsommar förra året och nästan ett år framåt valde jag att inte träffa honom alls.
Sedan dess har vi haft några korta möten.
Möten som jag inte minns så mycket av. För det händer att de slutar i att jag tappar minnet. Det hände senast igår. Redan då visste jag att det var vårt sista möte.
Så nu vinkar jag tack och adjö till alkoholen och tackar för stunderna vi fick tillsammans.


Jag minns allra första gången jag var full. Jag var tolv år och tillsammans med några jämnåriga tjejer gick vi till mina föräldrars barskåp och gjorde en häxblandning. Det smakade för jävligt och jag minns hur jag låg ute i trädgården och tittade på stjärnorna som snurrade rejält och sedan kräktes jag som en kalv.

Sedan dröjde det ett par tre år innan tonårsdrickandet tog fart. I mina umgängen hörde det till att vara lite packad och jag drack gärna. Jag gillade känslan av att bli lite mjukare i kroppen, lite mer framfusig än annars, lite modigare än vanligt.
I många lägen gav mig alkoholen lite mer mod och jag insåg att han var en älskare jag gillade att stämma möten med på helgerna. 

I perioder (läs graviditeter) har jag avbrutit relationen tillfälligt, men sedan har jag återupptagit den igen.  Och även om jag aldrig valt att gifta mig med honom, så tror jag att jag genom livet ändå valt ett lite för tätt umgänge med min älskare.

Under en kortare period hade vi nästan daglig kontakt, tills jag insåg att det inte fungerade och jag drog ner radikalt på våra möten. Kroppen började klaga på olika sätt och jag lyssnade på signalerna.

Men i flera år har jag tänkt göra slut på allvar med honom. Jag har börjat känna att jag är mer ofri i hans sällskap än annars. Nu när jag vågar vara mig själv, så blir han mer som en pinsam black om foten och jag skäms lätt för vad jag gör eller säger i hans sällskap – även om det är samma saker som jag annars skulle göra.

Förra midsommarafton fick jag en minnesförlust som gjorde att jag dagen efter tvärt gjorde slut med honom. Jag var under midsommarnatten vaken i flera timmar, blev firad på min födelsedag, dansade och pratade – och minns ingenting av det. Det kändes fruktansvärt. Det var som att jag hade blivit kidnappad av min älskare och jag det blev ett perfekt tillfälle att äntligen göra slut.

Det senaste halvåret har vi alltså haft en del möten igen, men det har inte känts som förut. Min känslighet för honom har ökat och jag får allt oftare minnesförluster. Så jag beslutade mig för att jag, ungefär vid den här tiden, skulle göra slag i saken och äntligen göra slut.

Nyss berättade jag om mitt beslut för ett av mina barn. Hen frågade varför jag väljer att sluta helt. ”Mamma, jag uppfattar dig inte som alkoholist.”

Det gör inte jag heller. Men jag får allt svårare att hantera umgänget med älskaren. Det går bra att ta ett par glas, men börjar det bli mer så är det som att jag glömmer att jag dricker och att jag kan bli full och tappa minnet… och då ökar risken att det händer.
Så det känns som att umgänget blivit allt mer på älskarens villkor och så vill jag inte ha det. Jag vill inte hamna i att tvingas knacka på dörren till ett hälsohem eller hos AA och säga: Hjälp mig, jag klarar det inte längre.

Att berätta öppet att jag gör slut med alkoholen, att jag inser att jag inte kan hantera det, känns som det absolut mest pinsamma jag gjort i hela mitt liv. I dag har jag legat och formulerat det här blogginlägget i mitt huvud, för att det ska bli så bra och oantastligt som möjligt. Jag har gråtit vid tanken på att berätta detta pinsamma. För vi lever i ett samhälle där det betraktas som fult eller dåligt att inte kunna hantera alkohol – och där många som avstår från alkohol blir ifrågasatta.

Ibland undrar jag hur det skulle vara att låta saker gå så långt att jag faktiskt behöver be om hjälp – men för mig skulle det vara ännu pinsammare. Jag är ju kvinnan som klarar allt själv. Så jag tackar mig själv för den styrkan och inser samtidigt att jag nog ibland skulle vilja få ligga i någons famn och gråta över att jag måste tvinga iväg min gamle älskare.

Men nu är det gjort.

Related

älskare 6673660027577745352

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Suzann Larsdotter1 januari 2014 kl. 18:01

    Fantastiskt fint inlägg. Starkt och modigt hanterat. Alkoholnormen är så oerhört stark i vårt samhälle och det är ibland svårt att vara en avvikare. Jag beundrar dig för ditt ställningstagande och öppenhet! Go Charlotte!

    SvaraRadera
  2. 100% Charlotte - that's you. Och jag är stolt över dig, du är en förebild på många sätt, inte minst ditt mod. Kärlek min vän!

    SvaraRadera
  3. Wivan-Kristina Sandberg1 januari 2014 kl. 19:20

    Wow raring, det här är något så himla stort och fantastiskt ärligt, modigt och det berör mig djupt. <3

    SvaraRadera
  4. charlotterudenstam1 januari 2014 kl. 19:36

    Tack Wiwan <3 Det var faktiskt skitläskigt att skriva det. Nu känner jag mig stolt öer mig själv. <3

    SvaraRadera
  5. charlotterudenstam1 januari 2014 kl. 19:36

    Tack... dt var så spännande att inse att detta för mig har varit en skamfläck ... kanske jag kan säga nu att jag inte har mer skam i kroppen. Kanske.

    SvaraRadera
  6. charlotterudenstam1 januari 2014 kl. 19:37

    Yes tack Suzann... det var darrigt, men nu är det gjort. Äntligen!

    SvaraRadera
  7. Härligt. Jag har inte druckit på 13 år. Saknar aldrig alkohol. Alltid skärpt, närvarande. Dessutom hånglar man mer och bättre.
    M

    SvaraRadera
  8. charlotterudenstam1 januari 2014 kl. 23:12

    Det är lite av det jag har känt, jag har liksom inte tid med oskärpa längre. Jag vill ha mer tid att verkligen njuta av livet... med mycket hångel <3

    SvaraRadera
  9. Oerhört starkt gjort! Önskar dig all lycka Charlotte och att fler vågar göra samma val.

    SvaraRadera
  10. Jag vill verkligen hylla Charlotte. Jag tror det är bra att gå ut brett. När jag blev nykter för 13 år sedan skrev jag ett mail till mailinglistan BANG som fanns på den tiden. Det var ett par hundra personer, en del var mina vänner och andra journalister och folk i min egen bransch. Jag jobbade med PR på den tiden. Resultatet blev att jag slapp den del frågor. Ett marginellt, men dock problem, kan vara folk som frågar varför man inte dricker. Ibland vill jag inte berätta för okända människor. Jag brukar säga att jag är allergisk mot alkohol, att jag lätt kan få huvudvärk när jag dricker. Vilket ju är sant i någon mening. Ibland säger jag att jag är muslim. Då jag ser ut som karikatyren av en svensk, medelålders moderatgubbe brukar det ge kul effekt... :=)

    SvaraRadera
  11. charlotterudenstam2 januari 2014 kl. 06:58

    Jag tror uppenbart på det också. Jag lever ju enlitgt devisen 100% Charlotte och detta är ytterligare ett steg i den riktningen. Vi får väl se hur ofta jag inte orkar förklara vid olika tillfällen... och dina förslag till omskrivningar är roliga. tack <3

    SvaraRadera
  12. charlotterudenstam2 januari 2014 kl. 06:58

    Tack Anette, det värmer <3

    SvaraRadera
  13. Strongt, Charlotte! Du har min beundran! Själv har jag aldrig haft problem men har i min släkt människor som har sjukdomen. Så högst på min önskelista i julas stod "vit jul" och kan du tänka dig - jag fick uppleva en helt "vit" jul tillsammans med många nära och kära. Det var så fantastiskt så vi bestämde att det måste bli fler sådana upplevelser - även i sammanhang när det inte finns alkoholproblem. Det är värt att satsa på en "vit" jul - alla intryck förstärks, all gemenskap ökar.
    Grattis Charlotte!

    SvaraRadera
  14. charlotterudenstam2 januari 2014 kl. 09:44

    Det kanske är så att det är dags att göra det coolt att avstå från alkohol - ju mer vi vågar vara oss själva, ju mer 100%-are vi är, desto mindre krävs konstgjord glädje. Tack för ditt stöd. Stor kram <3

    SvaraRadera
  15. Lenas Trädgårdsrum2 januari 2014 kl. 11:31

    Starkt och Modigt Charlotte! Du skriver om ett ämne som så många brottas med och hjälper säkert många med att du går ut öppet och skriver så bra om detta. Själv har jag aldrig varit speciellt glad i alkohol och då jag redan i unga år var väldigt medveten om vad den gör med oss och våra hjärnor så har jag aldrig varit en storkonsument. Tycker också att vi har en väldigt romantiserande bild av alkohol i vårt samhälle som jag aldrig förstått. Själv har jag aldrig använt alkohol för att behöva varva ner, ha kul eller bli modigare :) Jag dricker väldigt sällan alkohol och ofta väljer jag alkoholfritt för jag vill vara så närvarande som möjligt och inte leva och känna via detta filter som alkoholen ofta blir trots allt. Ofta får jag då frågan om jag "haft problem" med alkohol tidigare :) och därför inte dricker och när jag dricker så dricker jag sakta och lite och detta väcker ofta också frågor och funderingar hos andra. Ja alkohol tycks vara ett väldigt laddat ämne :) Det blir inte godare för att man dricker stora mängder. Yoga och meditation har gjort att det blir ännu mindre alkohol för min del då det helt enkelt är viktigare för mig att vara i balans och medvetet närvarande. God fortsättning på 2014!

    SvaraRadera
  16. charlotterudenstam2 januari 2014 kl. 11:33

    Å tack Lena! Det känns som att livet är för viktigt för att levas i dimma. Meditation är en viktig del av mitt liv... och kommer säkert att med tiden bli ännu viktigare. <3

    SvaraRadera
  17. Tycker bara att det låter jättesunt och min spontana tanke och känsla är att du kan vara jättestolt, glad och ömsint till dig själv - både att du nu valt att säga nej till alkoholen och att du skriver om det. Har inga problem med just det, dricker periodvis och för det mesta ingenting och någon gång lite för att jag själv väljer det. Men absolut inget pinsamt, tror vi har alla sköra områden i våra liv att ta hand lite extra om. Så det du skriver ger mig också inspiration till att fundera på, vad jag har i mitt liv som jag kan behöva säga nej till, för att ge utrymme till mer av mig själv. Tack <3

    SvaraRadera
  18. charlotterudenstam2 januari 2014 kl. 16:01

    Wow, ja så kan det ju också vara... vad vill jag ha plats för i mitt liv, liksom <3

    SvaraRadera
  19. Vilket mod! O vilket bra beslut! <3

    SvaraRadera
  20. charlotterudenstam2 januari 2014 kl. 23:37

    Tackar för det Janna. Ja, jag känner mig faktiskt modig. Det var läskigt att säga detta offentligt.

    SvaraRadera
  21. Bravo Charlotte! Alkohol är ett lösningsmedel och är ingen bra älskare i längden. Modigt gjort. Men det är också modigt att våga be om hjälp. Det är inte skamligt. Vill att du ska veta att det finns bra hjälp att få inom t ex AA om din älskare kommer att tvinga sig på dig igen. För det kommer han antagligen att göra. Lycka till!

    SvaraRadera
  22. charlotterudenstam3 januari 2014 kl. 10:00

    Å tack för den invitationen. Det är bra att veta att det finns öppna dörrar. Kärlek <3

    SvaraRadera
  23. Bra jobbat! Starkt och modigt. Tror att detta inspirerar många som känner igen sig.
    Var stolt över ditt beslut!

    SvaraRadera
  24. charlotterudenstam4 januari 2014 kl. 08:50

    Tack <3 Jag har faktiskt fått rätt så många privata meddelanden från människor som säger att de är på väg åt mitt håll och att de inspireras av mitt beslut. Det känns så roligt <3

    SvaraRadera
  25. Sweet! Välkommen till klubben. Anser du dig vara alkoholist?

    SvaraRadera
  26. charlotterudenstam10 januari 2014 kl. 15:40

    Det korta svaret är nej. Det längre svaret är kanske något annat. Om jag hade varit inne i AA-svängen kanske jag hade sagt ja. Det kanske är en fråga om definitioner. Jag har en bekant som också drack för mycket, men inte dagligen och som gick till ett AA-möte och kom ut därifrån och definierade sig som alkoholist. För mig har beslutet att lägga av helt varit en lång process, som framgår av inlägget och jag känner liksom nu att baksidorna blev för många. För mig är definitionen egentligen ointressant, det viktiga för mig är det val jag gör, nämligen att skippa alkoholen. Livet är för viktigt för att leva det bakfull. (Det kanske har skett tre gånger detta år, men det är tre gånger för mycket för mig. Jag har helt enkelt inte lust längre.) Utan att kunna så mycket om tolvstegsprogrammen verkar det som att jag ändå gör en del av det på egen hand. I alla fall var det var en av mina närstående sa, glad för min skull. Kramar.

    SvaraRadera
  27. Det spelar ingen roll. Definitionen av alkoholism är trots upprepade negativa konsekvenser så fortsätter jag dricka. Till det kommer då sämre hälsa och allt jada jada. Det finns gott om storkonsumenter som inte är alkoholister, utan kan sluta bara sådär plötsligt. Jag tycker det är bra. Du mår inget bra av att kröka, då slutar du. Ungefär som cigaretter. Bra skit Charlotte! Hör av dig närsom och hursom. 24/7. Krams

    SvaraRadera
  28. Bra och modigt formulerat. Tack!

    SvaraRadera
  29. Hittade detta av en slump :) Vackert och väl skrivet! Vill bara säga bra jobbat Charlotte! På väg själv och tar mig sakta ditåt - önska mig styrkran...
    Kram på dig!
    Olof

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du finner den Olof, du har den inom dig. Lycka till <3

      Radera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item