Veckokrönika 15: Klimatfrågorna är djupt etiska och vi behöver alla bidra.

Miljön och klimatet är ingen valfråga. Det är inget som vi kan sopa under mattan.

Klimatförändringen pågår hela tiden och du och jag har möjlighet att bidra till att leva hållbart.

Jag menar till och med att vi har en etisk skyldighet att göra det. För ska vi vara roffargenerationerna som lämnar efter oss en ödelagd planet – eller ska vi lämna en jord för människor att leva på?

Svaret är självklart. Vad kan ditt nästa bidrag bli?

Mitt liv handlar om att sprida ord om kärlek och det i en vid bemärkelse. Jag är helt övertygad om att människor som är trygga i sig själva, som gillar sig själva, som inte är beroende av status eller att tävla om prylar också är med och bidrar till en hållbar levnadsstil.

Så enkelt och så svårt kan det vara.

Alla perspektiv som bidrar till att vi värnar Moder Jord är bra. Mitt perspektiv är alltså kärlekens – och i det ingår att alla våra handlingar, tankar och känslor spelar roll.

För när vi är rädda och otrygga… ja då är det så mycket enklare att välja det kortsiktiga och enkla – de alternativen som på medellång sikt är förödande.

Jag blir så glad när jag läser en debattartikel i Svenska dagbladet i dag. Där lyfter Billy Larsson fram de etiskaaspekterna av klimatfrågan. Billy Larsson är doktor i filosofi och initiativtagare till nätuppropet (oj, jag skrev först fel – nätupproret, undrar vad Freud skulle säga om det…) Radikalisera klimatpolitikennu.

Billy Larsson menar att det inte räcker med att lämna över klimatpolitiken till politiker och andra makthavare, eftersom deras arbete oftast är för kortsiktigt. Vi behöver våga handla långsiktigt. Det är vägen.

”Utifrån dessa resonemang finns svaren på frågan om vem ska göra vad och varför. Svaret är: alla som genererar för höga utsläpp har en plikt att aktivt försöka minska dessa till en hållbar nivå, både genom individuella åtgärder och genom ­arbete för radikala politiska beslut, och detta ska vi göra av etiska skäl.

Vad gör vi i den situation vi hamnat i? Jo, vi erkän­ner att klimatförändringarna är en långsamt pågående katastrof och att vi är i kris eftersom den hittills förda klimatpolitiken har misslyckats. Vi ­erkänner att klimatfrågan är en etisk fråga och vi har ett ansvar för att få ner Sveriges utsläpp till hållbara nivåer så snabbt det går, oavsett vad andra länder gör.”

Bra rutet. Viktigt rutet. (Läshela debattartikeln, så får du nyanserna.)

Det är också viktigt att inte bli överväldigad över utmaningarna som hopar sig. När fler bidrar kan vi skapa förändringar. Det är någon annan som ska göra detta. Det är vi som behöver göra det. Var och en efter egen förmåga.

Tänk på myrorna som tillsammans bygger sina stackar. Det går även om du känner dig liten.

Jag blev också så glad när jag fann nätverket för att radiokalisera miljöpolitiken. Det finns många som jobbar, lite i mediaskugga med de här frågorna och de behöver synas mer, för att fler ska våga ta in allvaret. Egentligen vet vi ju, eller hur.

Självklart skrev jag på manifestet, som avslutas så här:

”Därför har vi en uppmaning till samtliga politiska partier: besluta om så radikala åtgärder att Sverige inte bidrar till utsläpp som fortsätter att driva upp jordens medeltemperatur på det sätt som forskarna varnar för – och det gäller även om åtgärderna leder till lägre konsumtionsnivå och till förändringar av den nuvarande livsstilen i Sverige.”

Det finns fler som jobbar i det tysta. Föräldravrålet låter vuxna tala om klimatet å sina barns vägnar. Jag har själv bidragit med ett inlägg jag kallar dimridåer. Omställning vill bidra till höjd medvetenhet och bidrar med praktisk opinionsbildning. Häng med!

Mitt perspektiv är alltså kärlekens och medmänskligheten. Vilket är ditt? Vad kan bidra till att du känner energi i att göra det du behöver? Lyssna på ditt hjärta. Förmodligen har det något klokt att berätta för dig.

Palle Lilja, som också är föräldravrålare bloggar på ungefär samma tema i dag - med bra länkar i inlägget, så läs.

Jag är en del av #blogg100. Detta är dag 52.