Konsten att njuta av livet

De senaste dagarna har jag fått fler indikationer att det är den inre styrkan och inte den yttre framgången som verkligen kan göra skillnad i hur någon upplever livet.

Vi tar det ofta för självklart att den som får yttre framgång också är lycklig, medan det i själva verket kan vara tvärtom.

Den som lever ett modest liv kan vara den som verkligen njuter av livet.

Det är intressant när någon liksom knackar mig på ryggen och säger: Charlotte, det finns något här du kan lära dig, det finns något här att reflektera över.

Min hände det i söndags. Två gånger.

Den ena knackningen fick jag medan jag läste Artighetsreglerna av Amor Towles (en debutroman). En ypperlig bok som utspelar sig i New York år 1938 bland unga kvinnor som vill bli något och unga män som till synes badar i pengar.

Den andra fick jag när jag såg Malik Bendjellouls enda film Searching for sugerman på kvällen. Berättelsen om Rodrigez, stjärnan som aldrig slog, som såg ut att vara ett tomtebloss i mörkret i början av 1970-talet, men som inte blev bitter av bristen på framgång, utan levde på som grovarbetare i Detroit, med en grace av sällan skådat slag. Berättelsen om en man, vars öde hade kunnat bli superstjärnans, men som ser ut att vara så nöjd med att vara en man med en gitarr i ett litet nedgånget hus i en sliten industristad nära de Stora sjöarna.

Artighetsreglerna fångade mig från första sidan (vilket är ovanligt) och berättelsen tog hela tiden oväntade vändningar, som inbjöd mig till att själv reflektera över mitt liv och min syn på framgång. Det kanske inte är mest gilla på ett blogginlägg eller flest sålda böcker som vinner? Det kanske är något helt annat?

Ganska ofta kommer jag på mig själv med att jaga på mig, för att det är så mycket jag vill bidra med till världen. Men tänk om det är så att mitt främsta bidra är att VARA jag och att tillåta mig att njuta av livet?

Jag tänker på Rodrigues, som tack vara Malik Bendjellouls film nu fått en publik i USA och detta samtidigt att något gör att den, till det yttre, framgångsrike Bendjelloul väljer att avsluta sitt liv.

Yta och innehåll som korsas på så många sätt. Så omöjligt det är att säga vad det är som gör någon lycklig, vad som krävs för att kunna njuta av livet.

Jag ser på några av figurerna i Towles roman, de njuter där man skulle kunna tro att det är omöjligt att njuta och Sugerman, Sixto Rodrigues tycks njuta i sitt hem i Detroit. Säkert finns det många som också kan njuta av livet i rampljuset, men frågan är om det fungerar utan att vara hemma i sig själv? Jag undrar det.

Tack livet för reflektionen och för den underförstådda uppmaningen till mig: Charlotte, njut nu av livet, hur det än speglar sig i det yttre.

PS: Kuriosa. De Artighetsregler Amor Towles bok kretsar kring och som sades vara skrivna av den amerikanske presidenten George Washington tycks verkligen ha funnits.

Jag är en del av #blogg100. Detta är dag 81.