Filmen som visar hur vi superkramades på centralstationerna i Stockholm och Malmö.

Nu är det några veckor sedan vi samlades för att Våga komma närmare.
Vi genomförde kram-flashmobbar i Stockholm och Göteborg.
Se filmen och låt dig inspireras.
Efteråt sa många: Jag hade också velat vara med.
Så nästa kramkalas kommer att ske den 23 maj, på många orter också.
Och vi kommer att bjuda in politiker och fråga dem: Vad gör du för att vi ska våga komma närmare? Vad gör du för att bidra till att människor lever sin potential? Vad gör du för att bidra till ett mer kärleksfullt samhälle.
Vi visar på ett enkelt och kraftfullt sätt vår vilja till mer kärlek i världen. Genom att kramas.

För min inre blick ser jag människor som kramas mer och länge, som gör det för att visa sig själv och andra hur viktigt det är med närhet. Som gärna gör det på en plats där många passerar, för att så ett frö, som säger: Det finns en annan väg än stress och separation, det finns en annan väg än rädsla och våld, det finns en annan väg än att känna sig liten och maktlös, det finns en annan väg än att känna sig beroende av andra.

Den vägen börjar, som jag ser det, hemma i hjärtat, den börjar med en känsla av att jag duger, att jag har värde och att jag är här för att vara jag. Den vägen kan fortsätta på alla möjliga sätt och min erfarenhet är att den kan bli riktigt bra när jag vågar bli medveten om vem jag är, när jag vågar vara medveten, när jag vågar se på mig själv i ett klart ljus, när jag vågar släppa taget om att försöka vara någon som andra kan älska.
När jag är trygg i mig själv faller mycket av det andra på plats. Jag har personligen inte tidigare varit med om att omges av så många kärleksfulla människor och det kommer ständigt in fler i mitt liv... och jag tror det börjar i min känsla av att det är okej att vara jag, att vara 100% jag.

Eftersom det är supervalår i år, fick Alexander och några med honom idén om att fortsätta kramkalasen, men att också göra en större koppling. Att se kramen mellan två människor som en metafor för något större, som en metafor för ett samhälle som är mer kärleksfullt, där vi bryr oss mer om varandra, där vi fattar beslut som är bra för oss själva och vår omgivning. Jag tror att kramen till och med kan vara ett sätt att manifestera tanken om att vi kan leva mer hållbart.

Så vi kommer att bjuda in politiker, Alexander håller på att författa ett brev som är riktad till dem, för att fråga hur de vill ta tillvara på människors potential, och verka för ett samhälle mindre präglat av rädsla.

Vi har skapat en hemsida med texter för dig som vill engagera dig, som vill ordna kramkalas på din ort, eller som vill delta och för dig som vill vara med och sprida information om detta.

Här beskriver jag ett samhälle där vi vågar komma närmare.

Jag är en del av #blogg100. Detta är dag 64.

PS: Så här kändes det att vara med i den första kram-flashmobben.