Varför skapar vi så många murar runt oss och inom oss?

 

Det är stekhett i Berlin.
Jag bestämmer mig ändå för att ta mig till resterna av den gamla Berlinmuren för att se vad som händer i mig där.
Det är en märklig känsla.
Alla dessa murar vi människor skapar, inom oss, utom oss, och mellan oss. Jag önskar så att vi vågar leva i ett samhälle där vi varken vill låsa inne eller låsa ute det vi är rädda för.

Jag rör vid en liten bit av Berlinmuren som ännu är kvar, som finns där som ett vittnesmål om tiden då Tyskland och Berlin var delade. Jag går omkring i den stekande värmen och ser människor strosa igenom det som tidigare var ett förbjudet område. Nu växer gräset här. Någonting har verkligen hänt. 
Jag är tacksam för de modiga människor som i slutet av 1980-talet bidrog till murens fall.
Jag är tacksam över människor som känner tillräcklig frihetslängtan för att säga, nu räcker det. Extra tacksam blir jag när detta sker utan våld.

Det är så lätt att börja reflektera över andra murar än Berlinmuren när jag går här. Fysiska murar som människor har skapat, ganska ofta för att stänga någonting ute, eller för att visa en samhörighet bland dem som befinner sig innanför murarna.

Jag känner en sorgsenhet över människans idéer om murar, 
om vi och dom, 
om bättre och sämre, 
om att dela upp världen eller människor i olika grupper, 
oförmågan att se att vi alla hör samman, 
oförmågan att vi tillsammans lever på Moder Jord och har ett ansvar för våra handlingar. För mig blir Berlinmuren en påminnelse om det.

Historisk bild från ungefär samma plats. Huuu.

Jag filosoferar vidare kring min kontakt med egna inre murar och när jag stöter på andras. Jag kommer att tänka på de murar som tankar och åsikter kan skapa. På rädslan som skapar murar. Jag funderar på vad murar symboliserar på ett djupare plan.
Vem är fri som behöver en mur?

Är du fri när du bygger murar? 
Är jag fri när jag separerar mig från andra?

I skuggan av Berlinmuren känner jag än en gång hur viktig kärleken är, 
hur viktigt det är att vi tillsammans skapar en värld där det är möjligt att leva utan murar och begränsningar. 
En sådan värld skulle kunna se så mycket annorlunda ut.

En enkel väg för att minska murarna på ett personligt plan är att öka den inre spacen. Alltså att känna större frihet på insidan. 
Så genom att till exempel andas medvetet, känna dina andetag, vara dina andetag en stund, så kan du känna hur ditt inre expanderar och blir större och hur behovet av murar minskar.

En av mina stora förhoppningar är att mina ord på bloggen bidrar till färre murar, 
till mer kärlek och en större känsla av att vi verkligen hör samman på den här planeten.

Så i förlängningen är i princip allt jag gör sådant som jag hoppas bidrar till en rörelse åt det hållet. 
Det är därför vi skapar The JoyRide och The JoyRide Experience, för att skapa mötesplatser för människor där de kan känna sig fria att vara sig själva, känna kärleken flöda och genom att vara bidra till inre och yttre frid. Det är därför jag skriver böcker som Ingen skam i kroppen - frigör din sexuella kraft och 100% Charlotte - Ta ditt inre ledarskap. För att kärleken behöver befrias från murarna.