Har du förmågan att stå stadigt, stilla och sprida din frid till världen?
Igår läste jag en statusuppdatering på Facebook som lugnade mitt sinne. Jag kom i kontakt med djupet inom mig. Jag blev påmind om ...
https://lustochliv.blogspot.com/2014/08/har-du-formagan-att-sta-stadigt-stilla.html
Igår läste jag en statusuppdatering på Facebook som lugnade
mitt sinne.
Jag kom i kontakt med djupet inom mig.
Jag blev påmind om möjligheten att bara var och att det då
och då är det perfekta sättet att sprida fred och kärlek.
Ungefär så här stod det:
”I går skulle jag hämta en vän vid Stockholms central. Jag
såg en man i 40-årsåldern som kom gående tillsammans med sin fru och sin lille
son.
Jag kunde se att mannen är väldigt upprörd och plötsligt så
bara kastar han sina väskor och sig själv ner på plattformen högljutt gråtande
medan han sa: Jag är så ledsen, jag är så ledsen.
Det är mycket spänning och rädsla i luften.
Jag känner till sådana situationer när livet faller samman.
Min första reaktion är att jag känner mannens desperation och så ser jag det
lilla barnet, den lilla ängeln, som inte förstår något och som är så sårbar,
och så mamman som verkar tycka att situationen är pinsam.
Jag närmar mig dem väldigt långsamt och ställer mig ett par
meter ifrån dem. Min första reaktion är att gå fram till dem och säga något.
Men något säger mig att jag bara ska stå stilla, stå reslig som ett träd
bredvid dem.
Jag söker inte deras uppmärksamhet på något sätt. Jag bara
står där, väldigt närvarande, väldigt avslappnad och väldigt öppen, som ett
träd.
Långsamt lugnar allt ner sig och efter fem minuter tar de
sina väskor och går ivåg.
Den djupgående lektionen för mig är att vi förmedlar saker
som är bortom ord.
Det kommer att finnas en tid då alla vet hur man gör det.
Missförstå mig inte, jag älskar orden också, särskilt när de kommer från ett
rum av djup frid.”
Tacksamt tar jag emot orden, i en tid då också jag behöver
inre lugn. I en tid när världen snurrar så fort runt mig och då det är lätt att
följa impulser som att slänga mig på marken och skrika och gråta. Bara genom
att läsa detta så är det som att jag samlar mig själv, samlar ihop mig. Det är
som att denna mans fridsamma närvaro sträcker sig ändå bort till kaoset i mig,
och får mig i kontakt med min stora inre frid.
Tack, tack, tack.
Reflektionsfråga:
Vad kan du göra för att vara lugnet som sprider frid, till
dig själv och din omgivning?