När jag vågade tala om sex och kärlek, uppfattades jag som pestsmittad av mina uppdragsgivare.
För tio år sedan kom mina inkomster från offentliga medel och företag. Jag ledde kurser, gjorde tidningar och skrev artiklar. Se...
https://lustochliv.blogspot.com/2014/08/nar-jag-vagade-tala-om-sex-och-karlek.html
För tio år sedan kom
mina inkomster från offentliga medel och företag.
Jag ledde kurser, gjorde tidningar och skrev
artiklar.
Sedan jag publicerade
boken ”Ingen
skam i kroppen – frigör din sexuella kraft”, har mina offentliga uppdrag
droppat av, för att helt försvinna.
Att jag vågar tala om
kärlek och sexualitet har uppenbarligen gjort mig till pestsmittad.
”Hon vågar tala om
sex, henne kan vi inte längre anlita.”
Det är minst sagt märkligt att det praktiskt taget alla
människor njuter av att ägna sig åt, tänka på eller längta efter kan locka fram
så mycket rädsla ur människors inre.
Jag minns en gång för länge sedan. På min allra först
hemsida fanns, bland alla länkar, en länk som gick till Alexanders konstprojekt
vaginarts.
(En konstnärlig hyllning till kvinnan och kvinnans kön.)
Jag blev uppringd av en kommunanställd som sa:
– Om du inte tar bort den där länken från din hemsida kan
jag aldrig mer rekommendera dig för något uppdrag.
Den gången valde jag att göra som hen sa. Jag hade för
mycket att förlora kändes det som.
Rädslan för kärlek och sexualitet.
Någonstans vid den tiden bestämde jag mig för att jag om fem år skulle vara transparent. Det skulle inte längre finnas en Charlotte som gick djupgående utbildningar, till exempel till kroppsterapeut i Osho-världen, och en Charlotte som gjorde uppdrag åt stat, kommun och landsting.
Jag tänkte att jag skulle kunna sammanfoga de här världarna
och bli till en helhet. Konsekvensen: Hastigt avslutade uppdrag, bortvända
blickar, obesvarade mejl. Inte enbart, men i hög grad. Jag gick från att vara
välbetald konsult och skribent till en ekonomiskt mycket mer osäker tillvaro.
Under senare år är jag verkligen offentlig med att jag vill
skriva ord om kärlek och bidra till en mer kärleksfull värld. När jag fått nya
uppdrag har jag berättat om de böcker jag har skrivit, för att inte min eller
uppdragsgivarens rädsla ska ligga mellan mig och uppdraget. Och det finns
verkligen människor som vågar anlita mig. Det är jag tacksam för.
Kanske är det detta, att vi uppmanar människor till att vara sig själva, att inte låta sig begränsas av andra, att våga känna livsenergin och låta sexualiteten på ett självklart sätt inkluderas i det, som är det som skrämmer skiten ur människor?
Leve hbtq-rörelsens framgångar.
I går var det stor Pride-parad i Stockholm. På Bromma flygplats vajade de underbara regnbågsflaggorna som symboliserar allas rätttill kärlek och till att älska vem de vill.
Men något märkligt har hänt i det här landet.
Om jag vore hbtq-person och talade om min rätt till kärlek och sexualitet, då skulle jag kunna be om pengar från stat och kommuner, då skulle jag kunna vandra i kärlekståg, då skulle jag förmodligen bli inbjuden till flera av de ställen som stängt dörren för mig, just för att jag tillhör en minoritet.
Om jag vore hbtq-person och talade om min rätt till kärlek och sexualitet, då skulle jag kunna be om pengar från stat och kommuner, då skulle jag kunna vandra i kärlekståg, då skulle jag förmodligen bli inbjuden till flera av de ställen som stängt dörren för mig, just för att jag tillhör en minoritet.
Idag känner jag mig märkligt nog som del av en minoritet. En
minoritet som vill att vi människor ska få leva fullt ut, oavsett vem vi vill
älska med, oavsett om vi vill ha köttslig kärlek eller inte.
Jag undrar verkligen vad sprängkraften i detta är? Vad är
det, egentligen, som gör att vi först får rubriker om ”sexfestival i Hästveda”,
sedan blir utslängda därifrån och får lägga ner kärleksfestivalen The JoyRide Experience, på grund av en artikel om sex och nakenhet?
Rädslan för människor med civilkurage?
Min analys är att det handlar om rädsla. Rädslan för vad
andra ska tycka och tänka. Rädslan för andras reaktioner. I våras publicerade
jag boken ”100%
Charlotte – Ta ditt inre ledarskap”, det är en reflektionsbok för rätten
att vara oss själva, att se oss själva i klart ljus, att omfamna det som kan
kallas ljus och det som kan kallas mörker, en bok för att våga se
motsägelsefullheten inom oss själva och våga vara. Kanske är det detta, att vi
uppmanar människor till att vara sig själva, att inte låta sig begränsas av
andra, att våga känna livsenergin och låta sexualiteten på ett självklart sätt
inkluderas i det, som är det som skrämmer skiten ur människor?
Det behövs fler 100%-are.
För hur skulle världen se ut med människor som inte går på
raka led? Hur skulle det vara i en värld där människor fattar egna
självständiga beslut inifrån sina hjärtan? Hur skulle det vara i en värld där
vi väljer frid och kärlek, istället för att dra ut i strid? Kanske är det så
att det vi står för, det jag står för, på ett sätt kan uppfattas som
samhällsomstörtande och att det därför är comme il faut att liksom slänga sig
över det ytligaste uttrycket för detta? Sexualiteten?
Tillåt oss att njuta av livet och av sexualiteten.
Under de senaste tio- femton åren har jag mött så många människor som gått från att vara rädda och kuvade till att bli rakryggade, se andra i ögonen och älska livet. Många av dem som har gjort det har vågat närma sig de stora såren i livet.
Där kanske det finns en förklaring? Det finns
så många sår i så många människor som är kopplade till sexualiteten? Det är som
att vi har trängt in så mycket skam och rädsla i detta det allra vackraste, det
mest njutningsfulla.
När ska det bli okej att vara en människa fullt ut?
När ska världen börja se att det vi erbjuder är kärlek?
Jag längtar.
När ska det bli okej att vara en människa fullt ut?
När ska världen börja se att det vi erbjuder är kärlek?
Jag längtar.
Jag fortsätter tala om kärlek, jag fortsätter tala om
sexuella energi, jag fortsätter tala om hur hela människor, människor som
njuter och mår bra också fungerar bättre i sina relationer och på jobbet.
Världen behöver människor som vågar vara.
Jag kommer gärna och talar, eller leder kurser, och ser fram
emot att de offentliga dörrarna öppnas för mig igen.
Men först av allt önskar jag att världen och du kommer till The JoyRide Malmö - love in action.
Men först av allt önskar jag att världen och du kommer till The JoyRide Malmö - love in action.
Välkommen till The JoyRide Malmö - kärleksfestivalen för alla.
Välkommen till kärleksfestivalen The JoyRide Malmö – love in action, vårt
sätt att manifestera livet fyllt med kärlek, sex och friheten att vara oss
själva.
Malmö 10-13 augusti.
När jag läser det här inlägget så inser jag hur mycket din resa då, är min resa nu. Precis som du förundras jag över hur vårt inkluderande av sexualiteten väcker så mycket motstånd hos människor. Varför all denna rädsla?
SvaraRaderaJust nu tror jag det blanda annat - på en omedveten nivå – handlar om en rädsla för kraften som finns i den människa som vågar leva fullt ut och inkludera sexualiteten i det.
Radera