|
Ett gäng clowner mötte Ku klux klan-anhängare i Nashville. |
Sverigedemokraterna samlade närmare 800.000 röster i det svenska valet igår.
Jag känner en sorg i dag, det är som att en brun hinna lagt sig över landet, en hinna skapad av rädsla. Jag vill bidra till en värld av mer kärlek, det är vad mitt liv handlar om.
Så läser jag detta inlägg på Facebook, av min vän Camilla Hellberg och frågar om jag får publicera det på bloggen.
Läs Camillas inlägg och reflektera över ditt bidrag och hur du ser på hennes analys.
Hur kan vi tillsammans bidra till att se människan – istället för att skapa en spricka mellan oss?
Engagemang växer alltid ur kärlek.
"Alla i Sverige (och alla överallt) som sörjer över främlingsfientlighetens steg framåt och undrar vad man kan göra, här är ett exempel på hur en grupp clowner lyckas ta luften och laddningen ur en nationalsocialistisk demonstration.
Viktigast nu är att vägra gå in i det Vi-Dom tänkande som fostras.
Hur vägrar man det?
Genom att insistera på att se Människan.
Det hatiska uttryck hon väljer inom vissa grupperingar är ett RESULTAT av många faktorer. Förenkla det inte.
Vägra ha en fiende och insistera på att ha ett mål.
Den som med sitt hatfulla sätt vill tvinga dig att väcka hatet inom dig själv, vägra att göra det.
Vad har du för alternativ? Många.
Vilka ska du välja.
Det måste DU ta reda på och avgöra.
Sluta sova.
Engagera dig.
Väx.
Hat kommer inte längre än att skapa reaktioner.
De kan förvisso växa i skala och destruktivitet, men i sin essens är de reaktioner.
Engagemang växer alltid ur kärlek. Det kan få sitt startskott ur "men för helvete...", men engagemanget hålls inte vid liv med den energin. Engagemanget måste övergå och förankra sig i kärnan av allt för att ha verklig och långvarig genomslagskraft. Och kärnan av allt är Kärlek.
Hur väljer vi det mitt bland hat? Genom disciplin.
Annars faller vi själva in i det reaktiva beteendet som hatet fostrar.
Kärlek kräver mognad, mognad kräver växande och växande kräver disciplin.
Själens disciplin.
En orsak till att hatet har kunnat växa är att vår civilisation INTE lärt ut denna kärlekens inre disciplin som en självklar del av grundundervisningen för alla medborgare.
Hur ska man då navigera "kärleksfullt" om man saknar en kärleksfull start eller Grundförutsättningar baserade på Kärlek?
Och om Kärleken kontinuerligt förväxlas med emotionalitet och därför förkastas och förlöjligas ytterligare?
Vad händer då vi förlorar kontakten med Kärlek?
Vi börjar navigerar mot hat. Mot självförakt som sedan projiceras på andra.
Andra som man antar att vill en illa. Som man antar att man måste försvara sig mot. Innan någon ens attackerat.
Just in case.
Det är den Vettskrämda Själen vi ser in action.
Den är inget att leka med.
Den kan göra stor skada.
Men den ska inte misstagas för ett fenomen utanför människan eller för en "natur" som människan har.
Den vettskrämda själen är resultatet av människans uttryck i en värld där bilden av kärleken urvattnats.
Där verktygen för kärleksfullt bemötande saknas och där vikten och den praktiska nyttan av kärlek glömts bort.
Där förmågan att avläsa sambanden mellan orsak och konsekvens försämrats.
Därför har vi svårt att komma åt Kärlekens kraft igen, eftersom detta kräver vår egen mognad. Och verktygen för denna mognad har förlöjligats och trivialiserats.
Dags att vända på det nu.
Dags att öppna ögonen för det nu.
Dags att walk your talk.
När det är som svårast, är det allra viktigast.
Vägra ha en fiende.
Insistera på att ha ett mål där Kärleken är central.
Och vet du inte vad det betyder.
Ta reda på.
Ditt liv hänger på det.